Förre förbundsordföranden, lantbrukaren och agr dr h c Erik Jonsson avled den 2 april i en ålder av 92 år. Han sörjes närmast av hustrun Margit och tre döttrar med familjer.
Erik Jonsson kan med fog betecknas som en av de mest framträdande gestalterna inom svenskt lantbruk under andra hälften av 1900-talet. Hans egen levnadsbana innefattar mycket av det senaste seklets sociala och ekonomiska omvälvning i vårt land. Tidigt faderlös fick han redan i 16-årsåldern tillsammans med modern ta över fädernegården i Skalkarike, Odensåker, Västergötland .
Mot den bakgrunden blev det ingen tid över för formell utbildning och något sådant var ju också ovanligt för landsbygdsungdomar på 20- och 30-talet. Detta tog Erik emellertid sjufalt igen genom självstudier.
Hans tidiga engagemang gällde den dåtida stora ungdomsorganisationen på svensk landsbygd, Jordbrukarungdomens förbund (JUF), där han blev en mångårig, nästan legendarisk, förbundsordförande. Samtidigt ville man också utnyttja hans krafter politiskt i dåvarande Bondeförbundet, nuvarande Centerpartiet och på detta område avancerade han bland annat till landstingsordförande i hemlänet.
Erik Jonssons riktigt stora livsgärning kom emellertid att förläggas till lantbrukarnas föreningsrörelse. Han blev tidigt ordförande i dåvarande Svenska Ägghandelsförbundet och kom med i Sveriges Lantbruksförbunds (SL) styrelse, den ena av lantbrukets båda topporganisationer. Han hade en nyckelroll inför sammanslagningen av SL och Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF) till nuvarande Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) i slutet av 60-talet. Och i den nya organisationen blev han förbundsordförande 1972, en befattning som han upprätthöll i 10 år. Inom det stora maktpåliggande LRF-uppdraget blev han allra mest känd som ordförande i dess förhandlingsdelegation.
Efter LRF-tiden togs hans rika organisationserfarenheter i anspråk av Sveriges Pensionärsförbund (SPF), där han var ordförande ett antal år under 80-talet.
Hans insatser uppmärksammades på många sätt, bland annat genom ledamotskap i Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin och promoveringen till agronomie hedersdoktor vid Sveriges Lantbruksuniversitet.
Han var eftertänksam och klok som få, han hade en integritet och omutlighet som ingen eller inget kunde rubba. Han bildade sig en egen uppfattning i alla de frågor han ställdes inför efter att grundligt ha rådfrågat dem han hade förtroende för. Han var i alla avseenden en god man, absolut hederlig. Han var sig själv och lät sig inte imponeras av vare sig höga titlar eller stora åthävor. Det var så han uppfattades av alla som lärde känna honom, oberoende på vilken sida av förhandlingsbordet man satt.
Varma tankar av sympati går till hustru Margit och familjen som var ett så utom-ordentligt stöd i allt vad Erik Jonsson företog sig och som var i hans fokus trots mängden av problem och uppgifter han hade att lösa.
Vi som i många år samarbetade med Erik Jonsson såg detta som en stor gåva. Intrycken och lärdomarna kommer alltid att finnas kvar.