Fysikmajjen Sven Gustafsson har hela livet haft musiken som underhållande och avkopplande tillbehör till studier och yrke. Det har han bland annat nytta av nu, när han som 70-åring underhåller seniorer och daglediga på T 1-området, både i kyrka och på servicehus.
En studentikos detalj är att gluntarna följt honom sedan barnsben. Gluntsång förekom i hans hem. Fadern var den ledande.
Så småningom upptäcktes talangerna, när han i Uppsala bland annat studerade matte och fysik. Det gav honom och omgivningen många roliga stunder.
Gluntarnas berättelser tyder på att nöjeslivet kan påverka studieresultaten, men icke i Sven Gustafssons fall.
1956 fick han tjänst på fysikinstitutionen på Karolinska institutet i Stockholm.
-- Vi sökte efter rester från atombombsexplosioner på andra sidan jordklotet, säger han. Vi fann sådana i svensk torrmjölk.
Sedan tjänstgjorde han i Uppsala, Stockholm och Örebro, innan han 1973 kom till Linköping och S:t Lars gymnasium. Där var han fysikmajje tills gymnasiet 1994 lades ner. Han var sedan på Folkunga fram till 1997 och då gick han vid 65 års ålder i pension.
Gluntarna har självklart ett starkt fäste även i sångstaden Linköping. Ett bevis på det är att abiturientbalskommittéer femton gånger bett Sven Gustafsson bidra till nämnda underhållning. Och det har han gjort.
Numera underhåller förre fysiklektorn ofta på T 1-området i Linköping. Undertecknad har hört honom på sångstund i Tomaskyrkan. Likaså härom dagen på en av de regelbundet återkommande seniorträffarna på servicehuset Översten.
-- Här trivs vi vid kaffeborden, säger Kerstin Falk, 84 år. Alla hjälper till. Sven spelar och vi sjunger.
Visst var det så. Mellan de vanligaste sångerna från psalmböcker och sånghäften, så underhöll Sven vid pianot med evergreens som "Georgia on my mind" och "Over the rainbow".
Seniorverksamheten på Översten har pågått i 11 år. Att döma av glädjen hos ett 30-tal personer, måndagen 20 januari, har seniorerna framtiden för sig.