Anna-Lena Sörenson är läraren, som blev landstingsråd och hamnade mitt i värsta stormen. Det är rätt mycket undervisning över det här också, säger hon.
-- Politik är mycket pedagogik, så till vida att man måste försöka förklara många saker.
Försöka förklara, det är vad hon till stor del ägnat sig åt alltsedan östgötalandstinget deklarerade att vården ska prioriteras och visade upp en lista på åtgärder som invånarna inte längre kan räkna som självklara. Anna-Lena Sörenson, tjänstledig lärare i so-ämnen vid Berzeliusskolan i Linköping och landstingsråd sedan ett år, befann sig ganska så oförberedd och mycket snabbt i hetluften.
Den här veckan tänker hon ta en liten paus från alla diskussioner om den framtida vården och hinna fylla och fira femtio år. Det ser ut att bli ett rejält kalas; hon har lagat mat många kvällar och helger och fyllt frysen, men med vad får vi inte veta.
Anna-Lena Sörenson är uppvuxen i Stavsjöbruk och gick i skolan i Nyköping och Norrköping. 1982 tog hon lärarexamen i Linköping. Föräldrarna var politiskt engagerade och genom dem väcktes hennes eget politiska intresse. Sedan 1988 har Anna-Lena Sörenson haft politiska uppdrag och varit aktiv i arbetarekommunens styrelse. Till landstinget och hälso- och sjukvårdsnämnden kom hon 1994 och efter förra valet blev hon landstingsråd.
För tillfället verkar det vara jobb nästan jämt. Hon försöker vara så tillgänglig som möjligt, säger hon. Men maken Anders är inte lika förtjust över att hon pratar med journalister i mobiltelefon när de är ute för att handla mat.
-- Jo då, visst stänger jag av telefonen ibland.
Det är många sammanträden för ett landstingsråd. Sådana tycks hon vara förtjust i. Liksom i möten med folk ute i verksamheten.
-- Jag skulle bara vilja vara ute ännu mer.
På senare tid har hon varit ganska så efterfrågad av riksmedia för att förklara hur landstinget ska prioritera vården.
-- Jag var inte förberedd på att det skulle bli på det viset. När landstinget först gick ut med listan på prioriteringar var det ganska lugnt. Sedan fick Dagens Eko fatt i den och då hände det saker.
Östgötalandstinget fick stå som exempel på vad som sker när resurserna inte räcker till, när inte alla längre får räkna med att få den sjukvård de önskar. Strålkastarna lyste på Östergötland och Anna-Lena Sörenson fick många frågor att svara på.
-- Det politiska ansvaret är mitt, men jag borde ha tagit hjälpt av de medicinska rådgivarna, av läkarna som varit med och gjort prioriteringarna.
Ändå, säger hon, är hon trygg i de här frågorna. Processen bakom besluten om den framtida vården i länet anser hon vara väl utvecklad. Hon har inte tvivlat på att besluten är de rätta.
-- Vad skulle alternativet vara? Besparingar som hade gett dolda prioriteringar? Vi vill ha en öppenhet istället. Vi måste kunna föra ett resonemang om de här svåra sakerna. Det är ju inte så att allt är oföränderligt.
Nu är det dags för landstinget att sjösätta besluten.
-- Det är nästan lite svårare, nu när allt ska genomföras, säger Anna-Lena Sörenson. Alla ser till sitt. Kommunerna ser till sin egen kommun och media speglar sin del av världen. Men för att garantera högspecialiserad vård och för att vidareutveckla vården utanför sjukhusen, till exempel för de äldre, måste vi prioritera. Det kan vara svårt att förklara och många vill ju inte se några förändringar alls.
Alla är inte arga över den öppna prioriteringen.
-- Positiva reaktioner saknas inte, säger landstingsrådet. Det etablerade Vårdsverige står bakom. Det mest bekymmersamma är att många medborgare är oroliga och det gör mig ledsen.
Många röster har hörts på senare tid om att landstingen inte behövs längre.
-- Landstinget är inget självändamål, säger Anna-Lena Sörenson. Men jag tror att vi behöver en demokratisk styrning på mellannivå. Jag tror på mer regionalt förankrad vård.
Det är dags för lunch och jobbarkompisar kommer in i arbetsrummet och vill ha med den blivande femtioåringen ut på lunch på stan.
"Mamma är bäst/Ebba" står det textat på en stor lapp som sitter på Anna-Lena Sörensons anslagstavla. Sådant är tryggt att veta.
Fyller: 50 år den 12 februari
Bor: I Linghem
Familj: Maken Anders och tre döttrar (och en katt).
Yrke: Lärare i so-ämnen.
Just nu: Landstingsråd med ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor.