Joel Fohlin Svensson och Johanna Jarebäck träffades genom en gemensam kompis när de båda gick i högstadiet på Ling-hemsskolan. Joel gick i nian och Johanna i sjuan och efter att ha känt varandra i ungefär två månader blev de ihop. Det var torsdagen den 6 april 2000, alltså för snart fyra år sedan.
Vad var det ni fastnade för hos varandra?
-- Joel är snäll och omtänksam och man vet aldrig hur en dag blir, säger Johanna. Det kan bli väldigt spontant.
-- I början var det för att hon var snygg, men sen för att hon var snäll och omtänksam, säger Joel. Och ordningsam, till skillnad från mig.
Att de inte är helt lika tycker de bara är bra, de kompletterar varandra istället.
När de hade varit ihop ungefär ett halvår sa Joel en dag att han hade något viktigt att säga. Han väntade dock till nästa dag med att berätta vad det var.
-- Jag frågade om hon ville förlova sig och hon svarade ja, berättar Joel. Det var i eller utanför Guldfynd och kanske lite impulsaktigt, men det var seriöst.
Joel ville direkt gå in och kolla på ringar. De valde var sin slät guldring med en liten bård, som de sedan lämnade in för gravering. Den första september 2000 förlovade de sig.
-- Vi lagade mat hemma och hade tända ljus, berättar Johanna. Det var ju inte restaurang direkt, men det var mysigt. Vi hade ringarna på bordet under middagen och tog dem på oss när det kändes bra.
När Joel och Johanna då och nu pratar om förlovning, så har det inget att göra med giftermål.
-- Det är ett tecken på att man älskar varandra, att man hör ihop, säger Joel. Vi ville visa att vi var seriösa.
Någon skillnad i deras relation tycker de inte att det blev i och med förlovningen, men innan upplevde de ibland att vuxna inte tog deras förhållande på allvar för att de var så unga.
-- Nu är det ingen som frågor om varför vi förlovat oss, folk förstår väl ändå. Det är däremot många som ber att få kolla på ringarna eller frågor hur länge vi har varit ihop.
Till en början tyckte Johannas pappa att de var för unga, men eftersom det fungerar är han glad att hon är lycklig. Joels mamma däremot har redan planerat för bröllopet.
-- Hon gav Johanna tidningar om bröllop, minns Joel. Hon tycker att vi ska gifta oss och skaffa barn. Hon vill bli ung farmor.
Men hon får vänta. Johanna och Joel vill vara äldre, ha utbildning, jobb och hunnit resa en del innan de skaffar barn.
Johanna Blixt jobbar på Guldfynd i Gränden, en av många butiker i Linköping som säljer förlovningsringar. De har ringar från ungefär en tusenlapp, men för att få någon som ska hålla resten av livet måste man lägga åtminstone det dubbla.
-- Släta guldringar är absolut vanligast, men ibland blandas vitt och rött (vanligt) guld, berättar Johanna. Det är sällan något mönster, förutom möjligen någon liten fasettering i kanten.
Hur vanligt är det med par under 20 år som köper förlovningsringar?
-- Det är inte jättevanligt, men det händer oftare än man tror, säger Johanna Blixt. Här är det några par i månaden.
Johanna tycker att det är fler par än det borde vara, men hon tror att det förmodligen är äkta kärlek ändå.
Brukar paren köpa ringar ihop eller överraskar den ena den andra?
-- Det händer att killen överraskar, men jag har aldrig hjälpt någon tjej som ska göra det. Killen kommer då ofta in med någon ring som han vet passar, men eftersom det bara skiljer en kvarts millimeter per storlek så är det lätt att det blir fel ändå.
Vad graveras in i ringarna?
-- Namn i alla fall och oftast datum. Ibland ett litet hjärta, ibland "älskar dig" eller något kapitel ur bibeln.