q Eva finns inte längre bland oss och det kommer att ta lång tid för oss att fatta just detta. Med en enorm vilja att leva och stor livsglädje var även hon till slut tvungen att ge efter för sin svåra sjukdom. Det var ingen som trodde att man kunde kämpa som hon. Vi beundrade henne för tålamod och envishet.
Hela Evas person präglades av värme, kärlek och humor. Det är många vänner, arbetskamrater och dagisbarn som fått njuta hennes mysiga lugna framtoning och positiva inställning till livet.
Det har gått över 25 år sedan vi första gången såg henne på håll, bredvid sin Håkan, iklädd röda jeans och vit topp. Håkan seglade som på moln och vi skulle snart förstå varför. Eva visade sig vara en unik person med stor integritet, som bar på en stor källa av empati och givmildhet, att slösa på oss runtomkring.
Många har de kvällar varit runt vårt köksbord när vi diskuterade den nyligen sedda biofilmen. Då var det lika nära till skratt som till tårar. Lika roligt hade vi på våra resor, som oftast bar iväg till Köpenhamn, när vi åkte på konserter eller firade valborgs- och nyårsaftnar tillsammans.
Att ha fått följa en person med en så tragisk sjukdomsbild som Evas men med hennes varma personlighet, har aldrig varit riktigt tungt, snarare lite hoppfullt vemodigt. Hon lyssnade bara på de positiva förändringarna och lät de andra vara. Hon tilllät aldrig oss andra att falla ner i ledsamhet och negativism. Hon fick oss att tro att allting ordnar sig. Hon lärde oss att leva för stunden och njuta av dagen. Det mottot har hon och hennes familj verkligen anammat och det känns trösterikt att veta att de fått många och fina upplevelser även under de senaste månaderna.
Detta och alla underbara minnen får vi ta med oss när vi går vidare, Eva har kämpat färdigt och idag kan vi bara sända våra tankar till Håkan och barnen och säga att vi finns för dem.