En hel bygd sörjer Eva och Leif. Detta ofattbara har drabbat oss, att både Eva och Leif har gått bort så fort och så nära varandra i tiden.
Vi minns så väl när vi fick veta att de båda var så svårt sjuka och vi tänkte, det är inte möjligt.
De kämpade tappert, klagade inte utan var optimister. Frågade man hur det stod till fick man till svar: Det är skapligt, eller, det är som det är. De var otroligt starka.
Vi i Malexanders IF känner stor sorg och saknad när Eva och Leif är borta. De var mycket starkt engagerade i MIF och utförde stora arbetsinsatser både som styrelsemedlemmar och inom föreningen i övrigt. Leif var även spelare i många år. Flera gånger när arbetet inte skötts som det borde, antingen det var i styrelsen, på festplatsen eller på Pelarvallen, kunde Eva säga: Vi måste nog göra så här i stället. Oftast blev det som hon hade sagt. Vi hade alla stor respekt för Eva och hennes råd, inflytande och kunnande, därför fick hon ibland heta "Borgmästarn" eller "Eva Arg" - namn som hon svarade på med glädje. Att de skulle drabbas av denna svåra sjukdom är både ofattbart och orättvist.
Nu går våra varmaste tankar till deras rara flickor Linda och Hanna, som nu måste orka gå vidare, och till deras syskon med familjer samt Evas mor.
Vi i Malexanders IF delar deras djupa sorg.