Evi har levt ett långt och innehållsrikt liv som nu har nått sitt slut. Hon föddes som barn nummer två i en syskontrio, med två bröder, Evert och Einar, som betydde väldigt mycket för henne.
Evi växte upp i Östersund alldeles intill Jämtlands fältjägarregemente, där hennes pappa tjänstgjorde. Hon tillbringade många somrar i byn Lien i Ragunda, där hennes mor hade sina rötter och Evi därför hade många kära släktingar som hon fortsatte att besöka under hela sin levnad tills kroppen inte längre orkade med den långa resan dit.
Evi flyttade nämligen, som många andra ungdomar under fyrtiotalet, söderut till Östergötland och Linköping. Därifrån hade Evis pappa kommit och där fanns hennes faster och släkt på pappans sida. Inte minst betydelsefullt var att brodern Evert bosatte sig i närbelägna Norrköping.
I Linköping träffade hon sin blivande livskamrat, Gustaf Färdig, som var född och uppvuxen i Halån, grannbyn till Lien, och som hon träffat redan under sin barndoms somrar. Evis moster var gift med Gustafs morbror och de hade därmed t ex många kusiner gemensamma.
De delade också kärleken till släkten och naturen, såväl i Linköping med omnejd, som sitt kära Jämtland, som de återvände till varje sommar och för Evis del även oftare.
Evi höll nämligen under hela livet kontakt med sina väninnor från barn- och ungdomstiden. Varje år träffades de och gjorde en fjällvandring i de underbara Jämtlandsfjällen.
Evi var en älsklig människa som alltid var glad och alltid var påhittig i att göra varje dag till en speciell dag. Hon hade också en mycket säker känsla för att med små medel skapa ett trivsamt hem.
Evi älskade att resa och gjorde många resor, korta och långa, ut i världen. Hon var mycket aktiv och deltog långt upp i åren i gymnastikgrupper, studiecirklar och kurser. Förutom fjällvandring älskade hon att simma och avlade årligen provet för simborgarmärket.
Evi och Gustaf fick inga gemensamma barn men hennes kärlek till barn fick Gustafs två barn, de fyra brorsbarnen och alla dessas barn del av. Evi fick bli extramamma till Gustafs barn och blev mormor till barnbarnen. Evi som under sin yrkesverksamma tid varit kokerska på Garnisonssjukhuset, spädbarnshemmet, och RIL, var duktig på all slags matlagning, och har lärt "barnbarnen" allt från att laga sylta till att göra struvor.
Evi var en stark och självständig kvinna som tagit hand om, stöttat och uppmuntrat alla nära och kära och blivit en förebild för barn och barnbarn. Vi är många som saknar henne och minns henne med stor värme.