Filippa är hemma över helgen -- precis som hon brukar på veckosluten. I veckorna går hon på simidrottsgymnasium för funktionshindrade i Bollnäs. Efter studiebesök på en rad olika gymnasieskolor bestämde hon sig slutligen för verkstadsmekanisk inriktning. Mamma och pappa blev förvånade men accepterade självklart situationen. I dag är både Bo och Gabriella insatta i de moment som krävs för att svarva och svetsa. Filippa visar stolt upp två hammare som hon tillverkat, en till sig själv och en till pappa.
Filippa bor tillsammans med sju andra tjejer på skolan. Fyra assistenter hjälper dem, för målet är att när skolan är slut ska de kunna klara ett eget boende: laga mat, tvätta och handla. Filippa trivs och har hittat kompisar på skolan. Mamma och pappa hinner hon inte sakna.
Förutom simträningen, en del tävlingar och styrketräningen håller hon på att ta traktorkörkort och så småningom bilkörkort. I traktorkörkortet ingår truckkörkort, men då får man bara köra innanför grindar. Det är för att även få köra utanför inhägnat område som hon tar traktorkörkort.
-- Det är bra att ha om man ska arbeta inom verkstadsindustrin, säger Filippa.
Filippas fötter såg annorlunda ut när hon föddes. Hon opererades och gipsades. En del muskler var svaga och lederna stela. Filippa hade dessutom svårt att äta och ville inte prata. Diagnosen hon fick efter flera år var AMC. Det var kämpiga år för Gabriella och Bo. Och för Filippa förstås, som tränade, tränade och tränade. Ekhaga, landstingets habilitering, var under många år viktigt för familjen.
-- De gjorde ett jättejobb. Det är tur att Filippa har tålamod och att hon är en sådan solstråle i alla lägen, säger Gabriella.
Filippa började gå när hon var två och ett halvt år och när hon var sex började hon prata. Hon började i en waldorfklass på Bäckskolan och när hon kom till årskurs fem blev hon inskriven i särskolan. På så sätt kunde hon få extra stöd i undervisningen. En följd av hennes funktionshinder är att hon har läs- och skrivsvårigheter och ibland är det svårt att hitta rätt ord.
Fast det där med lässvårigheter har blivit mycket bättre. Filippa började läsa Harry Potter på väg till Bollnäs förra året. Det var så spännande att hon bara var tvungen att fortsätta och någon gång under alla timmarna på tåget lossnade det.
Filippa har hunnit resa en hel del redan, inte minst genom simningen och aktiviteter inom kyrkan. Tillsammans med mamma och pappa har hon varit i Afrika och i samband med att hon konfirmerade sig var hon på klostret Taizé i Frankrike. När hon fyller 18 i morgon tänker hon i alla fall hålla sig hemma i Sverige. Eftersom hon kommer på kvällen från Bollnäs så blir det stort släktkalas på söndag. Men innan dess, på lördag, ska hon återigen ge sig i kast med något helt nytt.
-- Jag ska köra folkrace, säger hon och skrattar.
För Filippa är inget omöjligt, bara hon får göra saker på sitt vis.