Han minns 1956. Han hade då rejält passerat underbarnastadiet, som för hans del började när han var 4 år.
-- Före, under och efter kriget studerade jag på musikkonservatorium i Parma, säger han. Jag blev klassisk konsertpianist. Det är jag väl fortfarande bäst på, fast jag spelar allt.
1956 hade han bestämt sig för att han ville se världen, och att musiken skulle hjälpa honom. Han fick jobb som pianist på lyxkryssaren Andrea Doria.
Men fartyget lättade ankar i Genua utan att han var med ombord. Det strulade med hans så kallade sjömansbok, och de nödvändiga tillstånden blev inte klara i tid.
Det var kanske lika bra det. Det var Andrea Dorias sista resa. Utanför New York kolliderade hon med en svensk båt och sjönk.
Året därpå tog Guiseppe Bordoni nästa chans. Han blev pianist i en italiensk ensemble med jobb i bland annat Sverige.
Mycket komprimerat kan man säga att den turnén slutade i Norrköping. När Guiseppe spelade på Standard hotell träffade han i en paus sjukvårdsarbetande, svenska Irene.
Om det sa klick eller klink spelar ingen roll. De gifte sig i alla fall 1962 och har nu två barn och fem barnbarn.
Familjens första varaktiga bostadsort var Vetlanda. Där blev Guiseppe svensk medborgare, villaägare, musiklärare, organist och kapellmästare.
Det var för mycket. 1978 rationaliserade han och flyttade med familjen till Linköping. Han var sedan lärare på musikskolan fram till sin pensionering för tio år sedan.
Guiseppe Bordoni är som alla förstår, och många Linköpingsbor vet, en genuin musikant. Han måste få utlopp för sina kunskaper. Det har han också under många år fått i Linköpings symfoniorkester. Där har han i otaliga konserter händigt hanterat kompositioner av Mozart, Beethoven, Gerschwin och Bach, med flera.
I dag firar han sin födelsedag på annan ort tillsammans med Irene. För födelsedagsmusiken svarar han själv om inget annat erbjuds. Firandet med barn och barnbarn blir senare.
-- Jag ska göra lasagne åt dem, säger han leende.
Och han sitter vid pianot hemma i vardagsrummet, Han spelar Sten-Åke Cederhök-succén "Låt hjärtat va me" för mig och katten Pelle, men jag tror han tänker på lasagnen och barnbarnen.