- Festligare inramning på sin födelsedag kan man nog inte få, menar den blivande 60-åringen som tippar att den blågula friidrottseliten tillsammans tar minst tre medaljer, varav en av ädlaste valör.
Alla tävlingar i alla grenar ska bli lika roligt att titta på, försäkrar idrottsentusiasten Bengt Westerberg. Fast höjdhoppstävlingarna kommer att ägnas speciellt intresse. Vilket inte enbart beror på att han själv var höjdhoppare i ungdomen:
- Jag hoppade 1,70 som bäst med gamla saxstilen. Men framför allt tycker jag det är så kul att vi i dag har både en kvinnlig och en manlig höjdhoppare på elitnivå och som båda har stora chanser att ta medalj.
Mer än halva VM kommer dock inte att hinnas med. Arbetet i alla de många andra styrelser han sitter i tvingar Bengt Westerberg tillbaka till Svedala.
Benämningen styrelseproffs har han i och för sig ingenting emot.
- Det täcker ganska väl vad jag gör. Men själv brukar jag kalla mig diversearbetare eftersom det handlar om uppdrag av så olika karaktär. Bland annat har jag en del uppdrag i statliga myndigheter och är ordförande i Vetenskapsakademien och Finansinspektionen. Sedan sitter jag i Stims styrelse och är ordförande i Författarforum, och så vidare ... Det är en mycket blandad kompott, konstaterar den före detta politikern, partiledaren, riksdagsmannen, socialministern och vice statsministern.
Någon egentlig längtan tillbaka till maktens korridorer säger sig den förre politikern heller inte ha. Fast han tillstår att det händer att han ibland önskar sig tillbaka till tiden som socialminister:
- Nu ska vi inte överdriva vad en socialminister kan göra. Men i den ställningen har man i alla fall möjligheter - bland annat genom att ta initiativ - att göra något mer åt en hel del sociala problem. Till exempel när det gäller handikappfrågorna och inom äldreomsorgen, säger Bengt Westerberg.
Stridsropet "Eget rum på långvården", engagemanget i flyktingfrågorna, initiativet till pappamånaden, handikappreformen, jämställdhetssträvandena som renderade honom titeln Hederskvinna 1994.
Men gemene man minns honom främst för "soffanincidenten", tror han. Den famösa händelse som inträffade valkvällen 1994 när Bengt Westerberg, inför ögonen på hundratusentals tv-tittare, demonstrativt lyfte från studiosoffan när Ny Demokratis partiledare Ian Wachtmeister skulle till att slå sig ner i densamma.
- Än i dag kommer folk spontant fram till mig och kommenterar detta, påpekar Bengt Westerberg, som inte ångrar sitt handlande.
- Jag tycker fortfarande att jag handlade rätt även om det var ett ögonblickets ingivelse.
Intressant i sammanhanget tycker han är att händelsen delade svenska folket i tre läger. De som tyckte han handlat rätt, de som var av motsatt åsikt och de som inte brydde sig över huvud taget. Detta för oss osökt in på en annan splittrande, fast aktuellare, fråga -- EMU-omröstningen.
-- Jag ska rösta ja, säger Bengt Westerberg bestämt. Främst för att jag röstade ja till EU. Fast jag tycker inte den här frågan är lika självklar som den om EU-medlemskapet var. Det har blivit svårare. EU-medlemskapet handlade om så mycket och det här har samma dimensioner, vilket är ett skäl till att jag röstar ja. Samtidigt kan jag ha respekt för dem som har invändningar mot införandet av euron men är för ett EU-medlemskap.
En god middag räknar den blivande jubilaren med att kunna inta på födelsedagen i Paris. På frågan om han önskar sig något speciellt i födelsedagspresent svarar Bengt Westerberg först nej, men så tillägger efter betänketid en av 80- och 90-talens mest praktiskt inriktade svenska resultatpolitiker:
- En vattenkokare vore inte dumt.