-- Vi har jobbat så bra ihop och gjort samma moment även om jag råkat ha ansvaret.
Märkligt nog tycker såväl Karin som kompisarna Anette Karlsson och Solveig Hellstrand att diskandet tillhör dagens höjdpunkter.
-- Det är för att vi står vid fönstret, följer årstidsväxlingar, skatornas husbyggen och knattarnas ivriga fotbollsspel. Vi förenar nytta med nöje.
Karin har gjort det sedan den 15 september 1977. Hon hade varit hemma med tre barn men var sugen på att komma ut i arbetslivet.
-- Jag svarade på en annons i Corren och blev anställd. På den tiden var vi sex personer som delade på uppgifterna. Nu är vi tre som jobbar mycket längre och hinner med mycket mer.
Men någon matlagning blir det inte direkt. Bara indirekt. Maten kommer från Ekängsskolan, men det är en hel del som görs med den före serveringen.
-- Vi värmer allting efter hand för att det ska hållas fräscht. Då undviker man också att få för mycket spill.
Överbliven kokt potatis blir stekt nästa dag, och kokt pasta blir till sallad. Karin håller ordning på råvarorna och ser till att inget förfars i onödan.
Just när hon redogör för förloppet kommer lunchen som ett jättepaket med posten. Ja, faktiskt. Poståkeriet svarar numera för distributionen av matnyttiga ting till skolorna.
-- Leveransen sker i rätt tid, så att vi hinner göra allt klart till klockan kvart i elva.
Då kommer ettorna instormande som nummer ett och sedan fylls det på med nya grupper var tjugonde minut. Efter två timmar ska alla vara mätta och glada.
Runt 400 elever, från 6-års till klass 5, besöker skolrestaurangen varje dag. Ungefär 120 av dem två gånger.
-- Ja, vi har även hand om mellanmålen för fritidsbarnen. De får bland annat fil, choklad och nyponsoppa.
Karin håller inte i budgeten, men håller den gör hon ändå. Föreståndaren skickar fakturorna vidare och får höra att utgifterna stannar inom fastlagda ramar.
-- Ja, det är bra, säger hon.
-- Barnen får äta hur mycket de vill och tar maten själva. Det var länge sedan vi delade ut den.
Pannkakor är fortfarande i topp på elevernas önskelista. Karin Borg föredrar dock fisk, stekt eller kokt, såväl i skolan som i hemmet.
-- Jag tycker om att göra festmat, men köket är ofta ockuperat av min man Ingvar, som varit pensionär i sex år.
Nu blir Karin det också. Föreståndaren har inte längre 400 barn att servera, men mormor/farmor har åtta barnbarn. Bara hon inte glömmer att reducera antalet portioner, för då lär det bli det pannkaka av alltihop.