Ålder: 75.
Yrke: Folkskollärare.
Familj: Sambon Bibi Ranada och tre barn i ett tidigare äktenskap.
Aktuell: Bygger upp ett Skedamuseum.
Sedan: Skriver ny bok om hembygden.
Intervjuar helst: Kvinnor.
Ovanligt minne: Andra världskriget, då han ville bli trädgårdsmästare i stället för lärare i ett "tyskt" Sverige.
Det näst roligaste Claes Prestby vet är uppenbarligen att bevara berättelserna, skriva ner dem och låta fler få veta vad som hänt.
När intervjun till denna artikel ska göras säger han:
-- Då ses vi i Skullebo. Där håller vi på att bygga upp ett Skedabygdens eget hembygds- och lantbruksmuseum.
Till Skullebo är det inte många som tar sig utan noggranna väganvisningar. Jag valde att hämta Claes Prestby i hans bostad på Skedagården. Sedan bar det iväg mot Skeda udde och vidare in i skogen.
Skullebo har tydliga drag av hembygdsmuseum, långt innan det är färdigt. Claes Prestby, och hans ambitiösa meningsfränder i Skeda hembygdsförening, har fått tillträde till en del av en stor ladugårdsbyggnad.
Där samlas nu maskiner och prylar från forna dagar. I augusti kan allt vara klart för invigning. Undertecknad provkörde häromdagen en handdriven tvättmaskin, nästan helt i trä. Om det i augusti finns något att tröska, så finns resurser till det också.
När Skeda hembygdsförening kommer på tal blir Claes Prestby artigt lyrisk, men också humoristisk, när han säger:
-- Jag är ju invandrare i Skeda. Jag kom inte hit förrän 1985, men har sedan dess trivts mycket bra och vill fortfarande lära mig ännu mer om bygden och dess människor.
"Invandraren" Claes Prestby i Skeda kom inte längre än från Linköping. Där var han mellan 1962 och 1986 lärare på Hjulsbro- och Lillgårdsskolorna. Fortsätter man bakåt i tiden så föddes han i Gammalkil, allt inom cykelavstånd från hans nuvarande bostad Skedagården.
1986 lämnade Claes Prestby lärargärningen och tog avtalspension. Då fick hans fritidsintressen fritt spelrum. Det ena var och är trädgårdsodlingar. Där hjälper han numera sin sambo, Bibi Ranada, som utöver dagliga gärningar för Sif och moderaterna har ovanligt gröna fingrar. När det är skördetid för bland annat grönsaker och blommor syns Claes och Bibi varje torgdag vid en av försäljningsplatserna på Stora torget i Linköping.
-- Men stora delar av året kan jag ju ägna mig åt hembygdsforskning, säger Claes Prestby och lutar sig tillbaka i en stol i den fina Skedagården, som varit både kaptensbostad och tillfällig kyrklokal och vars inre i dag ser ut som ett mellanting mellan en hembygdsgård och en prylmarknad.
Intresset för hembygden ledde 1990 till att Claes Prestby och likasinnade bildade Skeda hembygdsförenings interimsstyrelse och året därpå föddes föreningen på riktigt. Claes har sedan varit dess ordförande i elva år. I fjol avlöstes han av Roland Karlsson.
Claes Prestbys hembygdsarbete har uppmärksammats mycket, både av bygdens invånare och denna tidning. Hans bok "Skedaminnen" fick välförtjänt uppmärksamhet.
-- Går det som jag vill så blir det en bok till, säger Claes. Jag har faktiskt redan börjat. Bland det bästa jag vet är att höra människor berätta om sina liv, särskilt kvinnor. De har sparat mer än männen, de har bättre ordningssinne och kan följaktligen berätta detaljerat om det som hände för länge sedan.
Skedaminnen nr 2 är på gång.