När jag pratar med Hillevi Ganetz, som är docent vid Tema Genus i Linköping och bedriver medieforskning, kommer en del av mina farhågor på skam.
I en paus på jobbet satt jag framför ett fråge- och musikprogram med låtar från min ungdom, när en yngre kollega kom förbi. "Är du klok", sa hon, "sitter du och ser sån skit när Sex and the city går samtidigt i en annan kanal?"
Att mycket pågår parallellt är en självklarhet, men mediefloden tycks stressa människor och få dem att tro att de ständigt missar något. Tanken är absurd, vi missar naturligtvis alltid allt annat än det vi för tillfället gör.
Eftersom jag vet av egen erfarenhet hur infamt tv-gift kan verka, tänker jag att det säkert gagnar någons syfte att vi alla blir stillsamma tv-, Internet- eller andra konsumenter: en liten konspirationsteoretisk tanke i all enkelhet.
Hillevi Ganetz dämpar min misstänksamhet en aning även om den tilltro hon hyser till människan först gör mig skeptisk.
Ungdomen som gärna framställs som offer för dålig påverkan genom bilder i tv, på film och nätet är inte alls så lättledd, lyder en av hennes åsikter.
-- Mediehistoriskt kan man se hur ett nytt medium nästan alltid förväntats bära "synden" i sig, förleda de unga, ja, kanske göra dem till brottslingar! Men ungdomar förväxlar lika litet som du och jag bilderna i medierna med verkligheten.
Hon säger det vi redan vet: I alla tider har vuxna definierat vad som är farligt för de unga när det gällt film, musik, litteratur och nymodigheter över huvud taget. Exemplen från förr skrämmer inte längre, många är nu etablerade företeelser inom nöjes- eller kulturvärlden: "negermusik" (jazz), "dansbane-eländet", Vita-serien-romaner. Det är svårt att förstå i dag hur Beatles i början av 1960-talet uppfattades som ungdomens förförare med "skränig" musik och "vilda" frisyrer!
Från vår tid tar Hillevi Spice Girls som exempel och lägger tonvikten vid deras budskap mer än utseende.
-- Gruppens relation till sina fans var inte lika von oben-aktig som andra bands. Spice Girls inbjöd till identifikation med gruppens olika personligheter, de propagerade för att fansen skulle ta vara på sina tjejkompisar, inte låta sej behandlas hur som helst av killar och annat som är av betydelse för unga flickor.
Mitt besök hos henne gäller inte enbart det vanliga gnölet om ungdom som utsätts för olämpliga saker utan det faktum att människor i allmänhet formligen mosar i sig upplevelser av alla slag.
Ett ord man stöter på allt oftare är "kulturkonsumtion". Finns det inte en motsättning inbyggd i begreppet? Man kan få känslan att upplevelser -- oavsett beskaffenhet -- inte bara är andlig spis utan allt oftare snabbmat. Den som vräker i sig av Mozart, Sjostakovitj, aktuellaste Nobelpristagaren och kritikerrosade filmer måste väl då bli en kvalitetsperson?
Hillevi Gantez förstår nog vad jag menar, men hävdar att alla, inte bara ungdomarna alltså, väljer mer självständigt än man tror:
-- Folk vill olika saker med sina upplevelser, de "läser" dem på sitt eget vis, säger hon och hänvisar till forskning som gjorts kring den tidiga såpan Dallas: Det visade sig finnas åtminstone tre olika "tittarpositioner", människor såg helt enkelt på Dallas på olika sätt och av olika skäl.
Att bli indignerad över andras val å deras vägnar, är inget för Hillevi:
-- Det finns heller inga instrument som avgör vad folk vill ha och det är positivt. Människor är inga lättmanipulerade får. Faktum är att 80 procent av alla varor blir floppar trots reklam. Och det går 13 misslyckade försök på varje lyckad CD i musikbranschen. Det här visar på människans egen kraft!
Vad hon säger går på tvärs mot åsikterna om att en cynisk industri skapar nya behov med sina fula reklamtrick.
-- Men givetvis är grunden för industrin att sälja, det går inte att bortse från. Då heter receptet ofta sex och våld. Båda har alltid varit gångbara. Man kan ta ett slitet exempel, Shakespeares dramer, de är inte särskilt oblodiga! Och sex är grundläggande i människors liv, vi kan förväntas bli intresserade -- att det används i säljande syfte är inte konstigt. Men man ska inte låta bli att vara kritisk!
Många anser att de själva förmår välja rätt saker, men de fruktar för andras mentala hälsa eftersom dessa väljer fel, vad säger du om det?
-- Det har alltid funnits människor som satt sig till doms över andras smak. Det verkar finnas en uppfattning om nån sorts estetisk kärna, något som är beständigt. Men den här kärnan ändrar sig hela tiden, det finns ingen tydlig klump man kan kalla kultur, säger hon och formar en klump i luften med händerna.
- Inom konst, musik och litteratur finns hela tiden sånt som inte faller den allmänna "goda" smaken på läppen. Det kan vara konst skapad av det så kallade avantgardet, en experimenterande klick som inte alltid skyddas av kulturetablissemanget. Men så småningom brukar även de avantgardistiska uttrycken uppträda i en kanoniserad form och tas upp som både tillgängliga och "fina" av en större publik, de har omvandlats och passar plötsligt medelklassens kulturkonservativa smak.
På samma vis som med "ungdomens förförare" ovan dräller det av exempel på konstnärer inom alla konstarter som först blivit utbuade för att sen få komma in i finrummet, en del inte förrän efter sin död!
I samtalet kommer en del av mina personliga invändningar på skam. Det Hillevi Ganetz säger går som sagt ofta stick i stäv med tankar som ligger och flyter i tiden och som man kan få bekräftade närhelst man dricker kaffe eller har en liten bjudning med folk i ens egen socialgrupp. Hennes tillåtande och "generösa" åsikter stör mig lite, det måste jag medge. Nog tycker jag att det finns en hel del att frukta i det kolossala utbudet av allt.
Men de här resonemangen är inget man blir färdig med i förstone, det håller hon med om.
På en punkt är hon mycket tydlig, man bör inte skjuta på budbäraren, det vill säga mediet självt, men "man måste diskutera alla medier och inte minst deras innehåll", som hon säger.
Beträffande såväl populär- som annan kultur vägrar hon alltså att se människor som offer, trots allt som faktiskt sköljer över oss, men hon muttrar också att det är lite som att manövrera mellan Skylla och Karybdis att inte se människor som offer men samtidigt vara kritisk mot kulturindustrin.
- Man måste visa respekt för de drömmar och visioner människorna själva bär på och som kulturindustrin gör pengar på.
Hillevi Ganetz kan hur som helst inte kritisera en människas val men är ändå lätt kritisk till folkbildningsidén, liksom till delar av kultur- och nöjesindustrin.
n De två tidigare avsnitten var publicerade den 21 och 28 oktober.