– Tryck på våning tio i hissen, säger Stellan när jag är på väg upp.
Det visar sig finnas en elfte våning också, en etagevåning med två rum, murad öppen spis och altan, en trappa upp i parets lägenhet.
Utsikt får de även på torsdag när de tar hissen upp till våning 23 i Gothia Towers i Göteborg. Där, på restaurang Heaven 23, firar Ann Mari och Stellan Ågren diamantbröllop omgivna av barn och barnbarn.
För 60 år sedan, 15 juni 1957, då han var 25 år och hon skulle fylla 23 kom de till Köpenhamn för att vigas i Svenska Kyrkan. Ann Mari bar en vit linnedräkt, Stellan en ljus kostym med tvärrandig slips till. Brudbuketten lyste blå, röd och vit av blåklint, prästkrage och vallmo.
Föräldrarna hade lyckönskat i förväg och ordnat ”smekmånad” i Västerviks skärgård.
Efter vigseln åt de middag på restaurang i den danska huvudstaden.
– Apelsinanka, säger Ann Mari och minns att det smakade gott.
Men hur träffades ni? Ann Mari bodde ju i Linköping och Stellan i Stockholm.Stellan visste att Hoffstens orkester skulle spela på en tedans på Lorry i Linköping (en känd dansrestaurang i Linköping mellan 1953 och början av 1970-talet.) Hoffstens ville han inte missa.
– Jag är väldigt intresserad av musik och spelar gärna själv, säger Stellan.
– Helst piano, säger Ann Mari. Då njuter jag!
Ann Mari kom också till Lorry denna dag.
– Han hade blå kavaj och blå ögon, säger Ann Mari och ler vid minnet av när hon träffade Stellan. Och så verkade han så trevlig.
Ett halvår senare var de förlovade och som gifta flyttade Ann Mari till Stellan i Stockholm. Där bodde de i tio år innan de flyttade, först till Göteborg, sedan Kristianstad, Stockholm igen – för att till sist hamna i Linköping.
Stellan har arbetat som ingenjör och i Linköping startade han eget företag inom lyftbranschen. Ann Mari, som började sin yrkesbana på apotek, jobbade senare tillsammans med sin man som kamrer på Lyftkontoret AB, deras företag som sålde och tillverkade traverser.
Arbetet för en gemensam sak har svetsat dem samman, men för att hålla ihop i så många år krävs en hel del annat.
– Man slutar att kivas, säger Stellan bestämt. Man blir goda vänner samtidigt som man tycker mycket om varandra. Och så köper man blommor. Inte bara på bröllopsdagar.
Han nickar bort mot vasen med djupröda rosor.
Ann Mari kommer med andra råd.
– Försök inte att göra om varandra.
– Fast man måste anpassa sig lite efter varandra förstås. Förlåta och glömma, är också två viktiga ord!
De har det bra tillsammans, säger de och ser nöjda ut. Läser mycket, spelar kort ibland, umgås med barn och barnbarn och med goda vänner. Några av dem bor till och med i huset bredvid.
För två år sedan lämnade de villan i Ramshäll. Allt jobb med hus och tomt hade blivit övermäktigt. När Ann Mari halkade på äpplen, som fallit ner på gräsmattan och föll så illa att hon krossade en höft, tog de beslutet att flytta.
När erbjudandet från Stångåstaden kom om lägenheten föll de direkt, en altan med den utsikten säger man inte gärna nej till. Hela huset har dessutom nyligen blivit ett så kallat 55+ boende.
– Det är så bra! Vi har fått lägenheten anpassad på olika sätt. Går något sönder är det bara att ringa efter hjälp till servicejouren.
– Fast visst saknar man trädgården. Så här års längtar jag efter syrendoften, säger Ann Mari, men ser i nästa ögonblick hur nöjd ut som helst med att ha en av Linköpings finaste utsikter från sin egen lägenhet.