Strykjärnet, huset i Linköping där Platensgatan möter Engelbrektsgatan, är ett av stadens vackraste. Trapphuset bjuder väggmålningar och takkronor av kristall. På en lägenhetsdörr står det Bertil Johnson, så har det stått sedan slutet av 1940- talet.
Då flyttade Bertil hit med sin hustru Majken. Hyran för de 181 kvadratmeterna var hela 225 kronor, nu räcker det inte ens till kapprummet. Pengar hade givetvis ett annat värde då och månadslöner var bara tresiffriga.
Bertil växte upp i Örgryte i Göteborg. Blev utexaminerad civilingenjör från Chalmers 19 december 1937.
-- På julaftonen var jag i tjänst på SKF, på den tiden var det ont om ingenjörer.
Redan under studietiden hade han praktiserat på SKF som tillsammans med Götaverken var de största fabrikerna i Sveriges andra stad. Han tog sin examen på den mekaniska linjen och fick tjänst som arbetsstudieingenjör.
En kurskamrat från Chalmers, Svante Simonsson, sökte arbete på SKF och Bertil rekommenderade honom. Slumpen styrde vidare och 1941 ringde samme Simonsson, som då var planeringschef på Saab i Trollhättan, och frågade om Bertil ville bli arbetsstudiechef i Linköping.
Dåvarande Saabchefen i Linköping, Ragnar Wahlberg, tog emot honom på anställnings-intervju och de kom snart över-ens.
-- Han ville pruta på lönen, men det gick jag inte på.
Bertil sökte samma enorma lön som hans dåvarande chef på SKF hade. Han vann och kunde ståta med den fantastiska lönen på 750 kronor i månaden. En höjning med 300 kronor från jobbet han lämnat i Göteborg.
-- Jag minns att min mamma häpnade och sa: "Jösses pojke, du måste bli miljonär!"
Då hade Bertil och Majken varit gifta i två år, världskriget rasade och Bertil skulle utbildas till krigsofficer. På anställningsintervjun ringde Ragnar Wahlberg till I 15 i Borås, talade en kort stund och la sedan på luren.
-- Nu, ingenjörn, är ni frikallad, sa han.
Flygindustrin behövde sina män i krigstid och Bertil var inget undantag. Han trivdes med Saab och Saab trivdes med honom. 1945 blev han planeringschef, 1950 produktionschef, när Saab och Scania gick samman fick han tjänsten som platschef och 1965 vice vd, tillsammans med ett antal andra herrar.
Året därpå, 1966, utsågs han till ställföreträdande vd till Tryggve Holm och senare till Curt Mileikowsky. Bertil berättar gärna om alla resor han gjort i tjänsten tillsammans med dessa herrar.
-- Mileikowsky var otrolig. Så fort han satte sig i flygplansstolen så somnade han. Jag vet gånger vi flög till Australien. Han var utsövd när vi kom fram och flög vidare till San Francisco samma kväll, sov i planet och började jobba så snart han landat där!
Han har många roliga historier att berätta om tiden med Mileikowsky, som om den gången de åt på restaurang i Paris. På menyn stod "Numrerad anka", inte fågel med siffror på men väl numrerad efter ordningen bland serverade ankor. Vinlistan lockade med flaskor som var över hundra år.
-- Han beställde en hundraårig champagne och skrattade åt mig som såg orolig ut. Han lugnade mig och sa "vi ska bara titta på vinkyparen".
Kyparens vita bomullshandskar höll varsamt om den hund-raåriga flaskan, dammig så att ingen etikett syntes. Flaskan behandlades "som ett spädbarn" berättar Bertil. Innehållet smakade ättika som Bertil befarat och Mileikowsky förutsatt.
-- Men han fick visa mig hur vinkyparen agerade. Fast vi fick dricka ett annat vin.
Bertil skrattar gott år minnet. Mileikowsky hade alltid mycket på gång, under hans tid arbetade Bertil mycket i vd-stolen. Det är många år sedan de träffades, Mileikowsky bor numera i Paris och trots enträgna inbjudningar så tycker sig Bertil för gammal för att åka dit.
Förra året lydde han doktorns råd och sålde sin bil. Sedan dess blir det inte så ofta besök i sommarparadiset i Lerglo vid Loftahammar.
Sedan tre år är Bertil ensam. Majken avled efter att ha varit rullstolsbunden under några år. Nu har Bertil hjälp av hemtjäns-ten som kokar hans gröt varje morgon.
-- Middag kommer de med från servicehuset Anders. Det smakar alltid bra. Men när det är fisk byter jag ut den mot egen vitling eller sjötunga som jag steker här hemma.
I dag när han fyller 90 år är dottern Barbro med familj från Stockholm på besök. Den andra dottern, Eva, bor i USA och hon var här över julen.
Någon önskelista har han inte satt ihop inför födelsedagen. Men han vill väldigt gärna ha sidenblommor att ställa i lägenhetens vackra fönsternischer.
-- Jag är inte så mycket för födelsedagar numera, säger Bertil och fingrar på Majkens vigselringar som han bär i en lång guldkedja om halsen.