Genuine Linköpingsbon Erik Zackrisson, 85, ser tillbaka på ett liv fyllt av glädje och sorg, nu med betoning på glädjen. Hans längsta, hanterbara tröst och glädjespridare har varit dragspelsmusiken.
-- Vid 14 års ålder fick jag plötsligt lust att börja spela själv, säger han. Jag minns inte den direkta anledningen. Min far spelade ganska bra på tvåradigt dragspel, men kanske inte de låtar som jag då helst ville höra.
Sagt och gjort. Med föräldrastöd och egna sparade pengar blev kapitalet 75 kronor. Det räckte till hans första femradiga spel. Det inköptes på Förenades musikhandel, som låg på Ågatan vid S:t Larsparken.
Dragspelet kompletterades med Jularbo Gyllings i Sverige världsberömda dragspelsskola. Därmed startade Erik Zackrisson en amatörmusikerbana, som i dag är beundransvärd.
Som helt självlärd dragspelare kom framgångarna relativt snabbt. Det berodde på att han från grunden var noga med självstudierna och lärde sig spelet, noterna och harmoniläran. Det ledde till en bred och användbar repertoar, som alltmer började gagna egna och andras intressen.
-- Jag bodde i unga år med föräldrarna på Hunnebergsgatan i Linköping, säger han. Längre upp på gatan hade Gösta Ling cigarraffär. Gösta var trummis och vi spelade mycket ihop. En gång övade vi i ett rum i anslutning till affären. Vi hörde inte när det kom in kunder, inte heller om det gick några. Men roligt hade vi.
Många gånger i livet har Erik Zackrisson spelat dragspel, så gott han kunnat med skador på händerna. Han kombinerade nämligen dragspelandet med att vara rörmokare på heltid.
Det var, och är nog, trots dagens bättre verktyg och material, inte någon bra kombination. Han minns hur han slet och för hand gängade tvåtumsrör på dagarna, för att senare på kvällen spela för publik i Linköping.
-- Ett av mina favoritställen var kafé Savoy, som låg vid nuvarande lokala skattemyndigheten i korsningen S:t Larsgatan/Kungsgatan. Där fick man spela jazz också. Jag minns också de många spelningarna på Lampes konditori, som hade en populär uteservering i Järnvägsparken.
Erik Zackrisson tar ton än i dag. 75-kronorsdragspelet är utbytt för länge sedan. Nu finns flera dyrare och bättre spel att välja på i hans lägenhet på Stensättaregatan.
Från Stensättaregatan är det inte långt till servicehuset på Hjälmsätersgatan, där han regelbundet äter, men också spelar dragspel. Det senare blir dock enbart när en av hans gamla musikervänner dyker upp. Det är dragspelsläraren och mångårige orkesterledaren Stig Ragnar, numera flitig underhållare på stadens servicehus, med mera.
När han har hand om underhållningen på Hjälmsäter, så rycker också Erik in. Erik behöver inte ta med sig något dragspel. Stig Ragnar har för det mesta flera med sig.
-- Det har blivit en vana, och nu har vi några låtar, som vi nästan kan, säger Erik och myser.
God fortsättning, önskar Correns familjeredaktion.
Jag minns