-- Nu har jag jobbat med det här så länge. Det är dags för andra att ta över.
Varför behövs Synskadades riksförbund?
-- Det finns två viktiga skäl. Det är bra med ett forum där man kan träffas och umgås med andra i samma situation. Sedan är det lättare att påverka samhället om man är flera som arbetar tillsammans.
Vad har ni åstadkommit under de här åren?
-- Bland annat har vi sett till att flera dagstidningar även ges ut som taltidning. Jag själv är kulturellt intresserad och är studieorganisatör. Och så har jag sett till att teatern har syntolk till sina föreställningar.
Hur går det till?
-- Vi abonnerar på vissa föreställningar och då blir vi utrustade med en liten hörapparat där tolken berättar vad som händer på scenen. Ibland har vi träffat skådespelarna i förväg och fått känna hur de ser ut. Det finns även bioföreställningar och fotbollsmatcher där man kan få hjälp av syntolk.
Hur började ditt engagemang i Synskadades riksförbund?
-- Jag fick jobb på röntgenavdelningen på sjukhuset 1960. Då fick jag lägre lön än de seende. Men inte nog med det. När sommaren kom märkte jag att även vikarierna fick mer betalt än jag. Jag skrev ett brev till sjukhusdirektören och det slutade med att han höjde min lön. Innan hade jag tyckt att det var bra som det var, men då fick jag upp ögonen för hur det såg ut i verkligheten.
Vad kan man tänka på som seende i kontakten med synskadade?
-- Viktigast av allt är att ingen tycker synd om oss. Medlidande ger oss ju inte synen tillbaka. Men det är okej att fråga om vi behöver hjälp att gå över gatan eller läsa någon text eller så.
Har attityden till synskadade förändrats under de här åren?
-- Ja, det tycker jag. Det är ju fler som har jobb i dag och vi rör oss mer i samhället än vi gjorde förr. Samtidigt är det rörigare på gatorna i dag.
Vad händer härnäst?
-- Vi ska ha ett medlemsforum i Linköping den 14 och 15 juni. Det blir föreläsningar och utställningar om tekniska hjälpmedel och mycket annat.
i styrelsen