Bergets religiösa historia var dock av underordnad betydelse då de unga tu valde ringbytesområde. En betydligt viktigare faktor i beslutsfattandet var det präktiga skådespel som solens första strålar bjöd på.
-- Vi hade hört att soluppgången skulle vara väldigt fin från Sinaiberget. Därför beslöt vi oss för att förlova oss där i gryningen. Det var verkligen väldigt vackert. Olyckligtvis var det dess-utom kallt som bara den, skrattar Josefine.
I Egypten tillbringade de två veckor och förlovningen, som ägde rum den sjätte april, var minsann inte det enda de hann med.
Dagarna var till bredden fyllda med snorkling och utflykter av olika slag, bland annat bevistade de en beduinfest.
-- Detta var andra gången vi var i Egypten. Vi trivdes väldigt bra även första gången men nu, efter förlovningen, är det utan tvekan vårt absoluta favoritland, säger de.
Daniel och Josefine gillar att resa och har engagerat sig i denna aktivitet en hel del tillsammans. De hann, till exempel, knappt landa med ett plan kommandes från Rom innan det var dags att sticka till Egypten.
Det föll sig så att det på förlovningsdagen var exakt tre år och tre månader sedan Josefine och Daniel blev ihop.
Deras gemensamma historia tog sin början bland discodunk och stroboskopljus.
-- Vi hade gemensamma bekanta och så tände det till en kväll på krogen, berättar Daniel.
-- Mina kompisar tyckte direkt att Daniel var jätte-snygg, men jag upptäckte det först efter ett tag, minns Josefine med ett leende.
När någon yttrar något om relationsband knutna på puben ligger det för gemene man nära till hands att direkt avfärda dem som tunna och obeständiga.
Josefine och Daniel är två levande bevis på att de inte alls behöver vara beskaffade så. Deras relation är som en frukt som genom öm omvårdnad kunnat mogna och bli den vackra skapelse den är i dag.
-- I början gick det väldigt långsamt. Då gjorde jag nämligen lumpen så vi kunde bara träffas varannan helg, berättar Daniel.
Den långsamma takten visade sig vara ett vinnande recept. Sedan två år tillbaka bor de tillsammans i en tvåa i Valla.
-- Vi är ganska olika och det är bra, tror jag. Om vi vore för lika skulle det nog bli trist, säger Daniel.
Giftermål ska det bli och det är, trots att de inte fäster någon större vikt vid det religiösa, inte omöjligt att de avlägger äktenskapslöftena vid ett altare i en kyrka.
-- Kyrkan är en vacker plats för bröllop. Men jag kan också tänka mig att gifta mig någon annanstans. Kanske blir det i Las Vegas, säger Josefine och ler.
Varför inte? Med deras dragning till spektakulära platser tagen i beaktande är nog det sistnämnda alternativet ganska troligt.