Galan som hålls den 18 augusti arrangeras av Fredriks kompis Daniel Röjås i stället för ett vanligt stort 50-årskalas. Det är så Fredrik vill ha det.
Han är pastor och föreståndare för Ryttargårdskyrkan i Linköping som hör till Evangeliska frikyrkan.
– EFK har mission i 40 länder och för ett år sedan besökte jag ett projekt i Thailand där man arbetar mot människohandel. Jag blev ganska knockad av det besöket. Folk säljs till prostitution av sina släktingar på grund av fattigdomen. Världens människohandel 2018 omfattar fler människor än slaveriet gjorde i USA, säger Fredrik.
Galan kommer samla en stor skara artister som är namnkunniga i inte minst frikyrkliga kretsar. Alla kostnader finansieras med hjälp av sponsorer och målet är att samla in 200 000 kronor mot människohandeln i Asien.
Det blir inte så mycket presenter för din egen del?– Nej och det ingår i planen. Och jag kommer nog ligga rätt lågt den kvällen, det är andra som håller i allt.
Fredrik har erfarenhet av elände även på närmare håll än Asien. Förra året gav han ut en bok med titeln ”Bottenkänning – Guds långsamma svar på livets djävulskap” som handlar om svåra prövningar inom den egna familjen.
Boken består av en samling dagboksliknande kapitel som skrivits löpande under lång tid och sedan redigerats ihop till en sammanhängande bok.
– Det var ett sätt att tänka högt, i början hade jag inga planer på att publicera det. Själva skrivprocessen hjälpte, den blev ett sätt att sortera i en svårnavigerad livssituation.
En bärande fråga är varför Gud är så tyst när han behövs som bäst.
– En del dagar har jag känt mig förfärande övergiven. Andra dagar har jag upplevt stor tröst i att Gud blev människa och vet vad det innebär. Han har inte lämnat världen åt sitt öde. Nån quick fix finns inte, men en viss navigationshjälp.
Fredrik växte upp i Skepplanda mellan Göteborg och Trollhättan. Familjen var musikalisk och ganska aktiv i Svenska kyrkan, men egentligen väcktes inte Fredriks kristna intresse på allvar förrän under konfirmationsåret. Han gick med i en ungdomsgrupp i kyrkan och beskriver det som en hemkomst.
– Där mellan 15 och 20 år, det är ju väldigt formbara år, då växte tron fram i mig. Det var noll dramatik och ingen enskild händelse men det blev helt avgörande för mitt fortsatta liv.
Att han hamnade i frikyrkan berodde inte på att han valde bort Svenska kyrkan utan mera på att det var dit hans vägar tog honom. Han jobbade på ett kafé med kristen inriktning, gick på bibelskola och blev sedan ledare där. Sedan dess har han alltid jobbat med ledarskap i kristna sammanhang.
– Det finns mycket musik i frikyrkan och det drogs jag till tidigt. Ett tag trodde jag nog att jag skulle jobba med musik.
Efter att ha flyttat med familjen från Kumla för åtta år sedan är Fredrik alltså pastor och föreståndare i Ryttargårdskyrkan i Linköping, som med sina drygt 1 000 medlemmar är en av EFK:s största församlingar i Sverige. Och det handlar förstås inte enbart om att hålla i predikningarna på söndagarna.
Fredrik ansvarar för planering, har personalansvar och ger personlig vägledning för den som vill. Han jobbar också med relationen till andra församlingar och samfund. Han liknar det lite vid rollen som kyrkoherde i Svenska kyrkan.
Vad är då som kännetecknar Evangeliska frikyrkan?– Vi är en frikyrka och det är alltid ett aktivt val att bli medlem. Vi är också baptister och tillämpar vuxendop. Över huvud taget lägger vi stor vikt vid det personliga valet.
Fredrik pratar också om frikyrkans plattare hierarki och mindre betoning på sådant som prästämbete och prästvigning. Och det stora lekmannaengagemanget.
– Och nu förenklar jag för det finns förstås massor av engagemang inom Svenska kyrkan också.
Och när du inte är pastor eller skriver böcker, vad gör du då?– Då går jag ut med hunden, en cocker spaniel. Och så lyssnar jag mycket på musik, mest instrumentaljazz. Esbjörn Svenssons trio är den stora favoriten, bättre än så blir det inte!
Fredrik läser också mycket. Eller som han själv uttrycker det: han läser alltid. Och där kallar han sig periodare. Ibland handlar det mycket om teologisk litteratur som har en koppling till jobbet, som den senaste tjocka boken om profeten Jeremia.
Men han återkommer förr eller senare till skönlitteraturen. Nyss läste han klart Margaret Atwoods ”The Handmaid’s Tale” och tidigare gav han sig uppgiften att beta av några klassiker som Dostojevskijs ”Brott och Straff” och Hemingways ”Den gamle och havet”.
Kommer du skriva någon mer egen bok?Fredrik skrattar.
– Det får vi se. Jag är inte helt främmande inför tanken.