- När bilen närmade sig Linköping kändes det som att komma hem.
Svenskan klingar felfri efter fyra decennier i Italien. Det en gång svarta håret skimrar i gråvitt. Hon tror inte att många känner igen henne från åren i Linköping.
På den tiden behövde Saab arbetskraft och liksom många andra italienska yrkeskunniga värvades pappa Bandini till Linköping. Familjen följde med.
- Jag var femton år. Det var ju svårt med språket i början och visst fick jag höra både spagetti och makaroni, men den största skillnaden mot Italien var kylan. Den var jag inte van vid.
Efter åren på Linnéskolan fick Milvia Bandini anställning som springflicka på klädaffären Anderson & Beckman vid Stora torget. Där lärde hon känna Kerstin Dahmén. Kvinnorna umgås än i dag. Med åren har umgänget utökats med makar, barn och barnbarn. Kontakten höll de först med brev men i dag använder de både e-post och telefon.
- Våra döttrar är också kamrater och deras döttrar är jämngamla, berättar Kerstin Dahmén. Just nu sitter våra barnbarn hemma och försöker prata med varandra.
Familjen Dahmén har gjort många resor till Monterosso al Mare på Italiens norra västkust. Där bor makarna Milvia och Gianfranco Viviani i ett hus som klättrar på berget.
1961 flyttade familjen tillbaka till Italien. Milvia Bandinis pappa var hjärtsvag och tålde inte det svenska klimatet.
- Jag var 24 år och hade helst bott kvar i Sverige. Men eftersom jag var ogift och bodde hemma kunde jag inte stanna kvar. Det var värre att åka tillbaka till Italien än att flytta till Sverige. Alla mina kamrater hade gift sig och dessutom hade vi ingen värme i huset. Det var en svår tid.
Så småningom träffade hon Gianfranco Viviani som hon gifte sig med. Men han kunde inte följa med till Sverige.
- Vi driver en charkuteri- affär, den enda i byn, så vi kunde ju inte stänga den. Men jag hoppas vi kan gå i pension nästa år. Då kan han följa med.
Det har hänt en del i Linköping sedan Milvia bodde här. Det som i dag heter Ödegårdsgatan hette Ekholmsvägen på den tiden. Johannelunds centrum höll på att byggas, Ekholmen och Berga fanns inte.
Många av de italienare familjen umgicks med under åren i Sverige har dött.
- Vi var på Italienska kvinnoklubben i går. Det var så många som jag frågade efter som inte är i livet längre. Det känns tråkigt. Men jag vill hälsa till alla Linköpings italienare som minns mig. Jag trivdes verkligen bra här.