Gästerna först, gris-arna sen. Den prioriteringen gör gårdsherren och svinproducenten Birger Jonsson på Klefstad i Örtomta även till vardags. Och allra särskilt vid 75-årsfesten i morgon.
-- Vi har alltid tyckt om att fira och att ha mycket folk omkring oss.
Hela eftermiddagen blir det öppet hus på gården och förväntat förföriska dofter från hustru Märthas grytor. Det är hon som är krögare, köksmästare, hushållslärare, hemkonsulent, värdinna, energiknippe, fembarnsmamma, egen företagare och given centralgestalt. Utom på fredagen förstås.
-- Då ska vi hylla min käre Birger, som gärna håller sig i bakgrunden men är ett fynd i alla avseenden.
Försäkrar frun på Klef-stad, den romantiska skånskan som föll för östgötaagronomens uppvaktning på våren 1959. En dans en lördagskväll i Skurup och kärleken blomstrade som hela landskapet.
-- Vi möttes för första gången den 4 april, förlovade oss i juni och gifte oss året därpå. Mannens viktigaste uppgift är att skaffa en bra hustru, fastslår Birger.
Det kan nästan låta som ett motto, men han bjuder även på andra tänkvärdheter. Och Märtha sufflerar gärna:
-- Vi ser möjligheter i problemen och inte problem i möjligheterna.
Det var så verksamheten på släktgården formades. När jordbruket inte längre bar sig beslutade familjen att bygga om magasinet till middags- och festlokal. Klefstad gårdsrestaurang, Swedish food and farming AB, serverar mellan 5 000 och 6 000 gäster om året.
Märtha driver på och Birger bromsar, frun sprider idéer och mannen samlar ihop. Hon har sin rörelse, han har sin (Klefstad lantbruk AB) och gården ägs av yngste sonen Lars, agronom och bankman.
Birger berättar att Klef-stad har varit i släktens ägo sedan hans farfar Jonas Petter köpte tre gårdar där 1893. Denne dog 1911, just den 8 juli som varit ett minnesvärt datum i Örtomta.
Märtha visar oss Broocmans 300 år gamla skrifter. Där kan man läsa om den nyfikne drängen Anders Andersson från Klefstad som föll från kyrktornet den 8 juli 1717 men "efter 14 dagars sängliggande blev restituerad", alltså återställd.
Det har som regel varit segt virke i Klefstadsborna. Birgers mor Elsa Jonsson var som 102-åring en av de första att rösta i EU-valet 1999. Hon blev 105.
-- Mamma hade själv bestämt hur begravningen skulle vara, och det blev en mycket trevlig ceremoni och samvaro, säger Birger.
Han noterar att tre kvinnor styrt på Klefstad, farmor, mor och Märtha. Jubilaren har klara minnen från sin uppväxttid.
-- Det var hästdrift som gällde, men vi hade också en traktor till bland annat plöjning. Här fanns barnflicka, pigor och drängar, tre hela familjer som levde på jordbruket och extra arbetskraft på sommaren.
Fritz Jonsson, Birgers blivande pappa, fick ta över Klefstad som 18-åring 1911. Hans far Jonas Petter var gift två gånger med två systrar och hade testamenterat gården till "Socknens fattiga", om det inte skulle bli några bröstarvingar.
Den 8 juli 1930 föddes den son som sedermera blev herre på Klefstad. Närmare bestämt 1957.
-- Men jag har gjort mycket annat också, varit lärare i 18 år och startat maskinskötarkurs på tre skolor.
Birger gick bara fyra år i Örtomta skola, innan han började på läroverket i Linköping. Han utbildade sig sedan till agronom och var verksam på Skurup, Svalöv, Ultuna och Vreta kloster.
-- På senare år har jag haft uppdrag i föreningsrörelsen, bland annat suttit i Farmeks styrelse och varit revisor i Odal.
Vid sidan av svinproduktionen alltså. Birger har en flicka anställd till grisarna, vilka är relativt lättskötta och i stor utsträckning nöjer sig med automatisk utfodring. Det skulle aldrig Mär-thas matgäster acceptera.
-- De får alltid gå först, understryker gårdsherren, som inte har någon dräng eller piga att kalla på. Det får han vara själv.
Birger dukar, serverar och diskar vid de flesta tillställningar. Och så sköter han administrationen av alla företag, inklusive sönerna Pers och Lars gårdar.
-- Jag är road av ekonomi och bokföring, köpte min första dator för 40 000 kronor 1981 och är självlärd på området. Ungefär som när bönderna försåg sig med skördetröskor utan att veta hur de fungerade. Man får pröva sig fram.
I morgon blir det fest i gästgiveriet. Ingen konferens, inget bröllop den här gången utan 75-årskalas för herrn i huset.
Andra får duka, servera och diska. Jubilaren ska njuta och lata sig. Om han bara inte glömt hur man gör.
ha den äran
BIRGER JONSSON