q Saco-familjen har sorg. Gerhard Raunio, mångårig ordförande i Civilingenjörsförbundet CF, har gått bort.
Gerhard var en enastående företrädare för sitt förbund. Men han var också mycket aktivt engagerad i Saco:s verksamhet under tre decennier. År 1973 blev han ordförande i CF:s lokalavdelning vid Linköpings universitet, och när Saco-rådet bildades i mitten av 70-talet tog han plats i rådets styrelse, en plats han innehade till sin död. Gerhard var också löneförhandlare för Saco-grupperna vid universitetet och ledde förhandlingsgruppens arbete.
Gerhard satt i universitetets styrelse, som inrättades i mitten av 80-talet, som personalrepresentant för Saco fram till år 1990. Han tillhörde som personalrepresentant också styrelsen för Linköpings tekniska fakultet från dess början och fram till sin död.
Under sin tid som CF-ordförande tillhörde han Saco:s ordförandekonferens, där han mycket aktivt och med pondus hävdade sitt förbunds intresse av ett starkt och väl fungerande Saco. Ofta var han förutseende, som när han tidigt pläderade för att Saco skulle engagera sig i EU-frågorna.
Det känns tomt utan Gerhard. Det är inte ofta man möter en så kunnig och engagerad människa, med så många olika strängar på sin lyra. En av Gerhards teser var att civilingenjörer betyder mycket för Sverige, inte bara för vår tekniska utveckling, utan också som kunniga, kulturellt bildade och allmänbildade medborgare. Det bästa beviset för den tesen stod han själv för.
Bilden av Gerhard blir inte komplett utan hans humor. Invävt i det djupt allvarliga fanns det alltid en underfundig knorr -- elegant, välformulerat, lågmält. Ofta uttryckte han sig i versform, men oavsett form var svenskan alltid perfekt. I Gerhard förenades teknikern med humanisten.