Så svarar Gunnel Weidel Randver i Tranås, 90 år på måndag, på frågan om hon minns vad som gjorde henne så intresserad av litteratur.
-- I mitt hem fanns böcker, inte så många visserligen, men jag läste det mesta jag kom över. Mina föräldrar var med i en läsecirkel och böckerna som dök upp i den läste även jag. Vid ett tillfälle sa mamma: "Nej, men ska ungen verkligen läsa det här?" Pappa svarade: "Äsch, låt henne." Bland annat läste jag en bok av Knut Hamsun, om jag förstod den vet jag inte, men läste gjorde jag!
Nu ägnade hon sig inte enbart åt andras böcker, hon kom att skriva en hel del själv. Först förstås doktorsavhandlingen om Selma Lagerlöf ("Helgon och gengångare", 1964), de senare böckerna tillkom efter hennes pensionering 1978 från Holavedsskolan i Tranås.
-- Men även innan det var jag ledig då och då och gjorde annat.
Mest har hon skrivit om kvinnor: Fredrika Bremer, Ellen Key, den kulturradikala tidskriften Framåt (1886-1889) och Sonja Kovalevsky -- Sveriges första kvinnliga professor i matematik, en bok som väckte särskild uppmärksamhet när den kom (1981).
Något år senare gjordes en film om Kovalevsky, "Berget på månens baksida". Den gjorde Gunnel Weidel Randver en aning besviken: "det var en helt annan historia som dukades upp som gav en mer problemfylld bild av matematikern".
Men den allra första bok hon skrev, drar hon sig till minnes medan vi pratar, var en handbok för patrulledare inom flickscoutrörelsen som hon var starkt engagerad i.
-- Jag minns vilken författarglädje jag kände där jag satt ute och skrev med skrivmaskinen på trädgårdsbordet. Fantasi har jag alltid haft och här satt jag nu och hittade på en idealisk patrull. "Patrulledaren Pricken", hette boken, som illustrerades av en teckningslärare, det blev väldigt fina bilder.
-- Jag har gjort mycket för mitt nöjes skull, säger hon och berättar om studiecirklar och föredrag i radio, i programmet "Värt att veta".
Gunnel Weidel Randver torde vara bekant för många av Correns läsare, i många år skrev hon recensioner för kultursidan. Har hon glatt sig åt skrivandet, studiecirklarna och föredragshållandet så har inte glädjen över undervisningen varit mindre:
-- Det var väldigt roligt att vara lärare.
Sitt intresse för böcker har hon kvar och följer med i bokutgivningen. Senast läste hon Linn Ullmans nya bok "Nåd" och i tur står Theodor Kallifatides "En kvinna att älska". För inte länge sen sträckläste hon också en nyutkommen, tjock avhandling om Ellen Key.
Gunnel Weidel Randver är glad över att vara vid god hälsa med tanke på sin relativt höga ålder:
-- Jag har haft en del problem med synen, men läsa går ändå bra.
Ett annat intresse ägnar hon sig åt varje morgon innan hon stiger upp, då löser hon först korsord en stund!
Gunnel Weidel Randver har inte bara suttit och hängt över böcker i sin dag - hon har alltid gillat att vara ute i skog och mark -- "en gång scout, alltid scout", som en god vän säger om henne.
Promenerandet har hon förresten inte slutat med, även om det mest sker i stan nuförtiden.
Hon tittar en del på tv, även om ganska mycket är skräp, det är vi eniga om. Jag vill veta vad hon anser om den omdiskuterade "Solbacken", Carin Mannheimers serie om äldrevården.
-- Carin Mannheimer, ja. Henne kände jag förresten när hon var ung och studerade i Lund. Nja, jag tyckte bättre om serien "Rika barn leka bäst", "Solbacken" är lite i dystraste laget.
Hennes egen erfarenhet av äldreboenden är betydligt ljusare. Det gäller då vänner hon besökt, själv bor hon i sitt eget hem där hon får hem mat samt har hjälp med städningen.
Som minnet inte alltid är det bästa gläder hon sig åt att ha fått en god man som hjälper till med att betala räkningar:
-- Att hålla ordning på alla papper och datum för inbetalningar är inte det lättaste.
Hon gifte sig sent i livet med filosofilärare Folke Randver, men de hann bara vara gifta ett år innan han gick bort. Från det äktenskapet har hon styvbarn och styvbarnbarn. De kommer till födelsedagen, liksom hennes två syskon och syskonbarnbarn och andra vänner, tillsammans blir det ett fyrtiotal gäster.
Den stora dagen gruvar hon sig lite för, men firandet är löst på ett bra sätt:
-- Jag låter en restaurang ta hand om det och festen har vi redan i dag fast jag fyller på måndag.