Under åren på Saab uppstod så många anekdoter om mannen som kan sakta in från Snurre Sprätt-fart till långsam effektivitet på tiondelen av en sekund att de fyller en hel bok.
Jan Ahlgren är idel ädel Linköpingsadel trots att han sedan många år har sin boplats i Åtvidaberg. Han är uppvuxen i de kvarter i Tannefors där både farfar och morfar bedrev näringsverksamheter.
-- Saab, ja. På något sätt så ligger det i blodet och jag kanske fick det med modersmjölken i Tannefors, säger han under nedpackning av ett rum fyllt med nästan 20 års flygbilder, flygplansmodeller och förstås en stor karta över oecanseglare.
Jan Ahlgren tillhörde den kader av Linköpingsungdomar för vilka stans flygfält var det enda och viktigaste i tillvaron. Jan Ahlgren hade dock en fördel vi andra flygtokiga inte hade.
-- Pappa var direktionschaufför på Saab.
Det ledde till upplevelser som han kommer ihåg än i dag.
1948 fick han flyga med pappa i en Saab Scandia, spakad av den legendariske provflygaren Claes Smith.
-- Det var en jätteupplevelse för en 7-åring. Nästan en lika stor upplevelse var det att över 50 år senare få träffa honom igen på radarkullen när Saab fyllde 60 år.
Jan Ahlgren kan också kalla sig före detta spion låt vara av det oskyldigare slaget.
-- Vi grabbar brukade ligga vid fältet och spana på nya plan. Jag hade också kontakter med andra flygentusiaster utomlands så när Tunnan fick nya framkantsklaffar kunde en flygtidning presentera den nyheten tack vare "spionen Ahlgren" skrattar han.
I slutet av 1940-talet byggdes också den första Saabbilen, Saab 92, något som den lille Jan fick uppleva i högsta grad.
-- Pappa var nämligen en av dem som testkörde Saabarna och vi körde många, många mil i den lilla gröna bilen. Jag minns en gång när vi stannade på torget i Vimmerby för ett ärende. När vi kom tillbaka var det svart av folk kring 92:an.
Jan Ahlgren blev som andra flygtokiga grabbar flygpojke på F 3 på Malmen.
Där fick han spaka Link-trainer, dåtidens enkla simulator, och plugga flyg bland alla de gamla planen som den framsynte översten Hugo Beckhammar lagrat överallt där han kom åt.
Det blev lumpen givetvis på flygflottiljen F 16 i Uppsala som radarjaktledare.
Det följdes av den reservofficersutbildning som senare skulle bli nyckeln till Saab i en andra yrkeskarriär.
Därefter utbildning på Gamla Semis i Linköping till ämneslärare.
Lärarkarriären kulminerade som rektor för mellanstadiet i Björsäter och Grebo.
I mogen ålder beslöt Jan Ahlgren att byta spår och lämna läraryrket.
-- Kanske en försenad 40-årskris. Kanske för att jag bedömde att jag tyckte att jag nått så långt jag ville som lärare.
-- Jag tog ett sabbatsår och gick en majorskurs. Då fick jag se en annons från Saab där man sökte biträdande chef till informationsavdelningen.
-- Man kan ju fråga sig vad som skulle få dem att anställa en avdankad studierektor på 47? Men jag är sådan att kastar man alla bollarna så springer jag efter dem.
Jan Ahlgren tror att den militära karriären med ett stort antal kontakter inom flyget och att han kunde systemen som radarjaktofficer, spelade en stor roll.
-- För mig var det i alla fall en pojkdröm som gick i uppfyllelse.
Det blev många spännande år, stundtals under hård stress eftersom Gripen genomgick sina svåraste år med två haverier under den tid Jan Ahlgren arbetade på Saab.
-- Fast jag tror jag hade något som gjorde det mycket lättare för mig att klara stress och påfrestningar än någon annan. Jag hade min karriär bakom mig. Det var skönt att inte känna prestationsstress. Jag kände mig fri att säga vad jag ville. Dessutom hade jag fått ett mandat att göra Saab lite öppnare något som dåvarande Saabchefen Hans Ahlinder backade upp.
Roligaste projektet?
-- Att få gamla B 17 i luften till Saabs 60-årsjubileum. Det var en enastående känsla att se planet flyga igen och gissa vem som var med vid premiärflygningen på Malmen?
-- Jo, Claes Smith, han som jag flög med som 7-åring.
Tufft var också Gripens krasch i Stockholm.
-- Jo, det var svårt i början men det var också en glädje i den långa vägen tillbaka.
Jan Ahlgren har alltid varit en baddare på östgötahistorier och har för övrigt haft en förmåga att bli en del av roliga historier. Så roliga att han till sin 60-årsdag förärades faktabok om "Jan 41 Ahlgren".
Där avslöjas bland annat hans för omgivningen tröttande ständiga morgonpigghet och sätt att köra bil.
Enligt flera källor i boken tillämpar han fortfarande tekniken från sin FN-tjänst i Mellanöstern. Där det gällde att köra så fort och gent man bara kunde i mellanrummen mellan de kullar som skyddade mot beskjutning från prickskyttar.
Nu blir det andra kullar som tar över från skydds och radarkullar.
Kullarna på golfbanorna.
-- Och segling, en sport jag ägnade mig åt redan som ung, tilllägger Jan Ahlgren, som faktiskt seglade ned till sin FN-tjänst i Libanon på 1980. Han har också ett förflutet som hamnkapten i Sandhamn.
-- Så blev jag också farfar i sommar så nog finns det att göra.