Allt är så stilla. En bygdens son har fått ro. En skogens vandrare. En enkel odalman.
Här har sädesfälten mognat och vinden viskat sina sånger kring Kulla gård, så skönt belägen. Så var ett liv. Nu har vemodet sänkt sig över mon, och när hembygdens klockor kallat brister jag i gråt.