Med Gösta Berggrens bortgång har ännu en av mina trofasta vänner lämnat jordelivet. Vi lärde känna varandra närmare på några av de utlandsresor som min fru och jag ledde för nu åtskilliga år sedan. Gösta och jag hade då alltid mycket att resonera om. Med stor tacksamhet tänkte vi tillbaka på den tid då vi båda hade haft förmånen att få växa upp i var sitt läkarhem och efter studentexamen kunna fortsätta med akademiska studier. Min vän Gösta blev medicinare först i Uppsala och sedan i Stockholm, där han avlade medicine doktorsexamen 1957. Han tjänstgjorde sedan som gynekolog i ett flertal städer, där vi händelsevis hade många gemensamma bekanta.
Av kolleger till Gösta Berggren har jag förstått att han gjorde sig mycket respekterad inom sitt specialområde som läkare, där han också bedrev ingående forskning, vars resultat till en del utkommit i skrift. Som person var Gösta ovanligt vänlig, rådig och hjälpsam så som jag har mött honom i livet. I dag tror jag mig också veta att många av hans patienter alltjämt känner sig stå i stor tacksamhet till honom för vad han en gång gjort som läkare för deras räkning.
Personligen ska jag inte glömma den varma vänskap som han visade mig och min fru på vår färd genom livet med många oförglömliga minnen.