Bland vänner, som strömmar till från när och fjärran, är Östergötland väl representerat. Två av hedersgästerna heter Ivar, 4, och Alfred, 1/2 år, barnbarnen från Linköping.
-- Jag har bra kontakter i staden och många positiva minnen.
Gösta var konsert- och kulturchef på nybyggda Konsert & Kongress mellan 1987 och 1991. Efter bråket kring byggnationen och turbulensen i ledningen avgick han och blev länsmusikchef vid Musik i Dalarna. Men dotter Erika (Kamsvåg) har sin familj i Linköping och pappa/morfar kommer ofta och hälsar på.
-- Jag är fortfarande lika förtjust i konserthuset, kanske landets finaste.
Gösta Enar, flitig och framgångsrik sångare, är påfallande nöjd med akustiken och ofta med artisteriet. Själv var han mest i ropet på 1970-talet, då visgruppen Tre Profiler gjorde folkparksturnéer, tv-program och hade två låtar på Svensktoppen.
-- Det var mycket enklare på den tiden och vi hann med hur många framträdanden som helst. Gruppen har också återuppstått i olika konstellationer, och kanske gör den det igen.
För Gösta känner sig långt ifrån förbrukad. Han har en hel del engagemang som sångare vid sidan av ordinarie uppdrag på Skansen.
-- Jag har jobbat här i tio år nu och fortsätter ett tag till. Det är oerhört stimulerande och omväxlande. Ingen dag är den and-ra lik.
Fem producenter gör allt från att bränna tjära till att ordna tv-program. Tisdagarna med Allsång på Skansen lockade i genomsnitt 18 000 personer, som betalade 70 kronor var i inträde.
-- Hur mycket folk kommer vanliga dagar då?
-- Det finns ingen vanlig dag på Skansen, det händer olika saker hela tiden. Men mest drag är det på midsommarafton, då vi haft över 30 000 människor.
Gösta vill fortsätta utveckla programmet på en av landets största nöjes- och kulturinstitutioner. Jodå, han har fått göra några egna nummer där också under sin glansperiod.
-- Och allsången på Skansen har lång tradition. Sven Lilja stod på ett berg och sjöng i början av förra århundradet.
Hur många vet var namnet kommer ifrån? Det härrör från en liten skans som Karl XIV Johan lät uppföra för prins Oscar (sedermera Oscar I).
När Gösta Enar tillskansat sig lite ledig tid tillbringas den helst vid huset i Hycklinge, jubilarens andningshål. Men han ligger inte på latsidan där heller. Gösta är idéspruta och drivande kraft bakom Viskväll på Höganlid, uppskattat arrangemang som genomförts under sex år.
-- Det blev inget i sommar, men förhoppningsvis kan vi komma igen. Hela bygden ställer upp, inget är omöjligt, och för mig känns viskvällen lika viktig som arbetet på Skansen.
60-årsfirandet, öppet hus hemma i Stockholm, är det dock andra som arrangerar. Programchefen får inte ha med programmet att göra.
Men det blir förmodligen ingen återhållsam tillställning, börjar jubilaren förstå, och framförallt ingen vanlig dag. För någon sådan finns ju inte.