q Nyligen har en av mina många kamrater under uppväxtåren i Hultsfred avlidit. Vännen Gösta Lilja var vid sin bortgång 82 år gammal.
Hans far, som var provinsialläkare, hoppades att sonen Gösta skulle gå i pappans fotspår men så blev inte fallet. I stället kom han att helhjärtat ägna sig åt konsten.
Efter intensiva studier i ämnet konsthistoria disputerade Gösta Lilja för doktorsgraden i Lund och blev där docent 1955 på en avhandling mycket norm- givande för kommande genera- tioners forskare. Den hade titeln Det moderna måleriet i svensk kritik 1905--14 och behandlar skedet från Konstnärsförbundets slut till expressionismens genombrott.
Vännen Gösta och jag fick återknyta vår gamla vänskap, när han 1958 utsågs till chef för Norrköpings konstmuseum och där kvarstannade drygt tio år. Under den perioden gjorde han en betydande insats i stadens konst- och kulturliv både som föreläsare och författare. Däref- ter följde några mycket verksamma år i Stockholm, bl a vid Liljevalchs konsthall, tills Gösta 1978 återvände till Skåne och där var chef för Malmö museum fram till år 1983.
I dessa dagar, när Gösta Lilja inte längre är i livet, tänker jag med saknad men också tacksamhet på de lyckliga ungdomsår då vi fick vara tillsammans både med varandra och med hans båda rara systrar vid vårt kära Kristinebergsbad.