I kväll kommer jag att stå festklädd i snön i mina vänners trädgård och betrakta de färgsprakande nyårsraketerna som lyser upp himlen. Precis som grevinnan och betjänten följer vi "the same procedure as last year" och önskar varandra gott nytt år.
Fast är det så gott egentligen?
Tolvslaget brukar ju, i alla fall för min del, betyda en massa nyårslöften. Och handen på hjärtat -- vem har inte stått där strax innan skålen ska utbringas och funderat över allt som ska bli annorlunda och bättre.
"Jag ska bli en bättre människa."
"Jag ska sluta äta godis."
"Jag ska motionera mera."
Ja, ni vet -- tillsammans kan vi nog göra listan oändlig.Det kallas för löften, men brukar kännas som tunga förbud. Svåra att hålla är de också. Åtminstone för min del brukar de föra med sig samvetskval ända tills jag äntligen och lättad ger upp och går tillbaka till mina gamla vanor. Godisråtta är och förblir jag.
Vis av tidigare erfarenheter har jag i år bestämt mig för att ändra taktik. Alla gamla nyårslöften tänker jag slänga i första bästa sopcontainer. Här ska inga löften ges.
Men en sak tänker jag försöka med. Och det är att se till så att det nya året blir så gott som möjligt -- både för mig själv och för människorna omkring mig. En sådan föresats borde väl inte vara alltför svår att ro i land?