q"Mitt hjärta bor i en gammal gård,/ en gammal gård på slätten", den dikten av skåneskalden Theodor Tufvesson citerade Greta Lilja ofta och gärna. Liksom han var hon född på Österlen, och hennes hjärta kom att bo i de gårdar som hennes föräldrar Ivar och Anna Lasson brukade, först i Borrby och Gladsax, senare i det halländska Söndrum. I Halmstad arbetade hon på posten och gifte sig med riksbankskamrern och boksamlaren Jakob Lilja. Bland annat ett starkt idrottsintresse förenade dem. De flyttade till Vänersborg där de tre barnen föddes (att Birger Sjöberg bott i Lilla Paris fick de nogsamt veta) och fortsatte mot slutet av fyrtiotalet till Linköping. Den vackra våningen mitt emot teatern på Vasavägen blev genom åren en samlingspunkt för ett mycket stort umgänge - Greta Lilja var både vänsäll och släktkär.
Redan syskonskaran var ansenlig, och med den vittförgrenade släkten genomförde hon stora och lyckade sammankomster. Och hon var en föreningsmänniska som få, bland mycket annat i Husmodersföreningen, SKUT, Lottorna och Vasa-orden av Amerika, och var en påläst guide (ibland uppbackad av Jakob) under de otaliga bussresor som hon stod för. Som postkassör var hon snabb och plikttrogen, som rösträknare pålitlig. Hon var i alla sammanhang en storartad organisatör med perfekt överblick. När jag kom in i familjen för snart fyrtio år sedan figurerade hon som effektiv husmor i stora tidningsannonser för olika produkter. Jag var mycket imponerad, och fortsatte att vara det under årens lopp.
På somrarna bodde familjen vid Hallandskusten och senare på den österlenska sommargården Södra Kvarn nära Kåseberga. Res- och äventyrslystnaden förde henne flera gånger till dottern på Nya Zeeland, äldste sonen i Bryssel och Spanien, och en dotterdotter i USA. Stadsvåningen byttes mot Gamla Brunnby med Göta kanal på andra sidan hästhagen, och efter Jakobs död Kanalgården i Vreta kloster. När hon satt i solnedgången med sin röda hatt och såg ut över landskapet på sin balkong på Kanalgården, på Södra Kvarn eller på verandan ovan Motala ström hos sin yngste son i Borensberg passade slutraderna i dikten om den gamla gården ovanligt väl: "Här finns tystnad och ro för ett hjärta än/ mitt i den larmande världen."