Av några i Corren återgivna vackra minnesord har framgått att ännu en av min frus många väninnor nyligen har avlidit i en mycket hög ålder. Greta Lilja och hennes make Jakob hörde till vår vänkrets ända sedan början av 1950-talet på grund av flera ideella intressen.
Både min fru och Greta Lilja intresserade sig av olika anledningar för Svenska kyrkan i utlandet och gjorde där rent lokalt mycket värdefulla insatser. Själv fick jag som regementspastor under många år umgås med Greta som nitisk medlem i armélottarörelsen. Hon gjorde mig också ett flertal goda tjänster i sin egenskap av kunnig postadministratör på den tid, då jag som ordförande i Svenska Albert Schweitzer-föreningen hade en ovanligt livlig utrikeskorrespondens. Jag vet i dag inte hur jag skulle ha klarat den korrespondensen utan Gretas goda hjälp.
Därför tänker jag i detta nu med stor tacksamhet på all den vänlighet och hjälpsamhet, som Greta Lilja alltid visade mig under våra aktiva år. Kyrkligt sinnad som Greta var, bland annat från tiden i Borrby och Söndrum, som vi ofta talade med var-andra om, tror jag mig veta att hon nu känner sig lycklig att i en bättre värld än vår få vara återförenad med sin käre Jakob. Frid över deras ljusa minne!