Den slanka och blonda Gudrun Westin har lämnat oss för att anträda resan till en bättre värld ovan där.
Vi träffades första gången i början av 1940-talet då alla grabbar och flickor som bodde på Hjälmgatan och däromkring samlades i källaren till huset som kallades för Långholmen för att se en härlig teaterföreställning.
Gudrun gick i Folkkunga-skolan i samma korridor som jag, och hade fröken Nystrand till lärarinna om jag minns rätt. Utflykterna i Rydskogen med bullar och läsk som inhandlats på läskedrycksfabriken på Skolgatan. Friluftsdagar kallades de, med allehanda aktiviteter, bland annat med blomplockning på våren och försommaren. Jag minns särskilt en gång när flickorna kom med sina buketter till fröken. De neg så vackert. Margot hade blommor i håret och såg ut som en sagofe. Hon var en härlig flicka.
Vi vill tacka för alla gånger vi fick ha henne med oss i Gottfridsbergsgänget. Vi saknar henne.
Våra varma tankar går till hennes närmaste och syskon.