När fotbollslegendaren Åby-Ericson svängde in till Gummicentralen i slutet av 1950-talet var det inte för att byta däck på bilen. Han skulle värva den tanige tonåringen Bengt Brehmer.
-- Jag skrev på för IFK Norrköping men backade ur. Det har jag ångrat hela livet.
Säger Bengt då Correns reporter hoppat av cykeln vid samma gummicentral på samma plats i Linköping. Där har den flinke filuren från Fornåsa verkat i ett halvt sekel.
-- Jag började den sista juni 1955 och hade tänkt sluta efter precis 50 år. Men kundkontakterna är så roliga att jag skjuter "sista dan på jobbet" framför mig.
En gummiman som Bengt, 67 år i december, kan vara närmast outslitlig. I motsats till däcken, som var tåligare förr.
-- De kunde rulla i 15 000 mil, ja upp till 20 000 i enstaka fall. I dag byter vi som regel däck efter 3 000-- 4 000.
Orsaken är ändrade väg-egenskaper. Starkare motorer i bilarna, mjukare gummi i däcken och möjligen också rivigare underlag.
-- Priserna? 1955, när jag började här, fick man ett ordinärt däck för en hundralapp, i dag ligger det på runt 1 000 kronor.
Det är ändå en tämligen rimlig höjning. Kamrer Brehmer räknar ut att jobbarnas löner stigit ungefär tre gånger så mycket på 50 år. Själv tjänade han 30--40 kronor i veckan under den första tiden på gummicentralen som då också var helt ny.
Bengt växte upp i Fornåsa, där pappa Halvar Carlsson arbetade som mjölkbedömare, som det hette. Han körde omkring på motorcykel och gjorde kontroller på mejerierna runt om i länet.
-- Jag minns att Fornåsa fick pris för fina produkter, mjölk, smör och ost. Vi bodde ett par hundra meter från mejeriet och handlade mycket i affären som fanns där.
En olycka drabbade familjen hårt. Halvar körde av vägen med sin motorcykel och dog när Bengt var 15 år gammal.
-- Det tog lång tid att komma över den händelsen. Men trots att det var knapert ekonomiskt såg mamma (Svea) till att det inte gick någon nöd på oss.
Efter handelsskola började Bengt försörja sig själv och kom sommaren 1955 till Gummicentralen på Slöjdgatan. Han spelade fotboll med framgång i Fornåsa och upptäcktes av storklubbarna.
-- Jag trodde det var någon som skämtade när Åby-Ericson ringde och ville värva mig till Norrköping.
Efter provspel i två matcher skrev talangen på för allsvenskarna men vågade inte ta chansen. Papperet revs och halvbacken med de långa spirorna kom aldrig längre än till Derby och division II.
-- Det var bra nog, men jag borde förstås ha prövat lyckan i Norrköping. Jag fick i alla fall umgås med några av stjärnorna på en Smålandsturné, där jag provspelade för IFK. Mer blev det inte.
I arbetslivet var han också trogen. Bengt har varit på samma kontor i 50 år men också gjort ett och annat däckbyte vid högsäsong.
-- I början sålde vi inte bara nya och regummerade däck utan gjorde också mönsterskärning. Det verktyget vågade man dock inte låna ut till mig.
Efter att ha varit anställd länge i företaget blev Brehmer ägare ihop med en kompanjon 1985. De sålde det 2002, men Bengt fortsatte att sköta administration och ekonomi.
-- Vår bransch är den mest säsongsbetonade som finns. Det är fullt tryck i april och november, då alla ska skifta hjul samtidigt. Men vi har lärt oss hantera den situationen.
På senare tid har säsongen jämnats ut något genom det servicemoment som tillkommit. Tusentals hjul förvaras på ett stort lager och behöver inte åtgärdas på en gång.
Med tiden har Bengt Brehmer blivit nästan lika bra på att värdera däck som pappa Halvar var på att bedöma mjölk. Halvtidsjobbet passar honom perfekt, och det är svårt att sluta i juni när en ny hjuletid väntar efter semestern.
Bengt Brehmer har varit 50 år på samma jobb
Bengt brehmer