-- Det gällde att komma ut och jobba tidigt, säger hon i sin vackra bostadsrätt i Malmslätt. Jag började som bondpiga och blev sedan hembiträde i stan.
När Gunborg Karlsson summerar sitt liv framstår tydligt en energisk och omtyckt person. Det faktum att hon aldrig varit gift, och inte har några egna barn, har bara betytt att vänkretsen blivit större, och betydelsefullare.
Efter ungdomsarbeten i familjer fick hon jobb som köksbiträde på Hushållsskolan Margareta på S:t Larsgatan i Linköping. Där stannade hon i tre år, fick vänner för livet och en idé om att hon skulle studera på handelsskola, för att få lättare och bättre jobb.
Det lyckades. I början på 1950-talet var hon klar med studierna, fick jobb som kansli- biträde på F 3 i Malmslätt, och stannade i försvarets tjänst till pensioneringen 1988.
En 19 år äldre Linköpingskvinna blev på 50-talet en av Gunborg Karlssons allra bästa vänner. Tillsammans köpte de en villa på Örngatan. Den var stundom ganska välbefolkad. De båda kvinnorna tog bland annat hand som sina mammor, när dessa blev änkor. En oanvänd gillestuga i källaren hyrdes av orkestern Bergströms 8, numera Bergström 9 med Pia.
-- Det fungerade jättebra, säger Gunborg och skiner upp. De fick hyra på prov, men skötte sig så bra, att de fick stanna, så länge de ville, och det blev många år.
En oerhört energisk Gunborg Karlsson åtog sig i alla fall för mycket, när hon som heltidsanställd på Malmen, och villaboende, också övertog ett hembageri på Solrosgatan i Valla.
-- Till slut måste jag sälja bageriet. Kanske påverkades mitt beslut av att jag en tid var på sjukhus efter en trafikolycka. Jag vet inte, men det var tur att jag sålde.
-- Men det här får inte bli en allvarlig och tråkig artikel, säger Gunborg och spänner ögonen i mig. Jag har rest mycket, och haft mycket roligt också. Jag har varit i Israel och USA, och jag har en gammal PV i garaget. Den köpte jag 1954. Den fyller 50 nästa år. Den är fin och har gått mer än 20 000 mil.
Firandet av 80-årsdagen ska dock begränsas lite. Men de som har talat med Gunborg Karlsson, och fått löfte om att komma, de är välkomna.
Några speciella resor är inte planerade i år, men de kommer. När bilden till denna artikel skulle tas promenerade vi till en garagelänga, Gunborg Karlsson satte sig i sin gamla, välvårdade bil och backade snabbt ur garaget.
När vi skiljs åt säger hon:
-- Du förstår, jag har varit med om så mycket att jag säkert inte berättat allt.
Visst är det så. Men vi beslöt båda att se framåt.