Det är alltid svårt när någon god vän plötsligt inte längre finns i livet. Precis så kände jag det, när en av mina döttrar kom med budet, att Gunilla Lagergren som mångårig trogen vän i vår familj nu hade avlidit 56 år gammal. I dag tänker jag med de mina särskilt på Gunillas make och barnen men också på hennes gamla mor och släkten i övrigt. Personligen är det min innerliga bön, att de alla med Guds hjälp skall komma över den tunga sorgen och saknaden.
En tröst i all sorgen är dock det ovanligt ljusa minne som Gunilla efterlämnar, glad och god som hon alltid har varit. Hon om någon hade fått gåvan att sprida värme och solsken omkring sig i livets olika sammanhang. Som utbildad lärare var hon, så vitt jag kan förstå, en idealisk pedagog som visste att ta väl hand om sina elever och hålla god kontakt med deras föräldrar och målsmän. Med sitt stora sakrala musikintresse var det också för Gunilla något av en självklarhet att under många år delta som sångare i Vårdnäs kyrkokör, där hon med sann glädje "sjöng och spelade för Herren av hela sitt hjärta" (Ef 5:19).
I denna avskedets stund vill jag gärna med min familj tacka Gunilla för många års trofast vänskap och själv önska henne Guds frid och välsignelse till uppståndelsens morgon med all återseendets glädje.