q En stor förlust har åter drabbat vår förening, då Inez Mattsson efter många år som vår cirkelledare och styrelsemedlem avlidit. Det är tomt när någon som varit med så länge i studier, på resor och som visat så stort intresse för avdelningens väl och ve inte är med längre. Tack för allt och vila i frid.
Kommunals pensionärsförening avd 20
genom ANNA GRETA RUSTAN
q Lasse Söderström lämnade arbetsplatsen före julledigheten vid god vigör och önskade oss alla en god jul. Efter helgerna kom han aldrig tillbaka. Han avled hastigt i sitt hem på förra årets sista dag.
Som ljudtekniker var Lasse en nestor i Taltidningssverige. Han var med om att starta en av landets första länstaltidningar i vårt län 1966. Trots att han var blind, klarade han av en tidsresa genom teknikutvecklingen från rullband över kassett till cd och ljudfiler på internet som vi har idag. Lasse var ständigt beredd på att lära sig nya saker. I höstas lärde han sig att framställa Daisytalböcker för synskadade.
Lasse blev på grund av sin diabetes blind redan i tjugoårsåldern och fick snabbt omskola sig från bilmekaniker till ljudtekniker. Den utbildningen fick han i Norrköping och sedan blev han kvar i Östergötland, trots att han var född på stockholmska Värmdö. I Linköping bildade han sedan familj. Han blev änkeman för cirka 15 år sedan.
Vi arbetskamrater kommer att sakna Lasse för hans goda humör, stora humor och hans skicklighet som ljudtekniker. Han lämnar många kvicka historier och ljusa minnen efter sig.
Arbetskamaraterna på Östgöta Taltidning och Länsbibliotek Östergötland
genom LENA VITAK och KERSTIN OLSSON
qFör länge sedan fanns ett jaktlag där Gunnar var centralpunkt när jag kom dit. Nu är nästan alla av den generationen borta men inte glömda.
Gunnar blev inte bara en god jaktkamrat, han var ju också framgångsrik företagare, och så småningom blev han även en mycket god vän.
På senare tid miste han sin Agda, och den sorgen tog honom hårt. Men Gunnar gjorde fortfarande sina långa promenader varje dag. Kanske hans grannar också saknar hans regelmässiga uppträdande, under många år med hund, senare ensam.
Även jag saknar Gunnars besök varje höst med tårta eller bakelser. Då kunde vi skämta och minnas gamla tider.
Vi delar sorgen med hans närmaste och tackar för ett långt och innehållsrikt liv, där vi delvis fick delta.
Vi önskar att Gunnar får sova gott vid Agdas sida.
TORSTEN BLOMQVIST