Gunnar Esseteg är död. Det är helt ofattbart att han inte längre är med oss. I stort och smått ställde han upp. Gunnar var mån om sin åldriga mor, han hjälpte gamla damer att gräva och klippa gräs, han tog sin handikappade vän på utflykt för att denne skulle få komma ut i naturen, han kom med sin borr när vi ville ha hål i betongväggen, han flyttade garderober och byggde uterum, ja, han ställde alltid upp när vi ville ha hjälp med stort och smått, sa aldrig nej och var alltid glad.
Men jag saknar honom mest som bridgekompis. Vi hade förmånen att få delta i "Kungliga svenska bridge-akademins i Södra Hult" årliga evenemang. I år var vi kallade till sammankomst i slutet av maj. Det blir nu ingen femkamp med kast med stövel, terrängkrocket etc före det seriösare bridgespelet. Livet blir inte längre som förut utan Gunnar. Jag tror det är många som i denna stund känner som jag!