Mjölnaren Gunnar Karlsson, Kungskvarn, Ledberg har avlidit i en ålder av 96 år.
Han var född i Östantorp i Horn och kom efter anställning vid Valla, Hjulsbro och Borensbergs kvarnar till Kungskvarn år 1950. Gunnar var sedan verksam som mjölnare där ända upp i 90 års ålder. Mångsidig och noggrann kunde han sköta äldre kvarnstenar likaväl som moderna valsverk.
Till sin natur försynt, stillsam och vänlig samt med en underfundig humor blev han omtyckt av både kunder och arbetskamrater. Han var den siste av sin generation äldre mjölnare.
För vår familj blev han också hustomte och extramorfar, en trygghet och förebild för de uppväxande barnen. Två flinka händer, en lugn och trygg stämma och alltid öppen dörr. Han var odlaren, snickaren, cykelreparatören med mera, som alltid med stor noggrannhet vårdade och förkovrade det han förvaltade. Vi är tacksamma att vi fått möjligheten att finnas i hans närhet och tacksamma för det han betytt för vår familj.
Vi tackar Gunnar för lång och trogen vänskap och för ett mycket gott dagsverk.
Per Åsenhed var en byggare av ädel sort. Mitt första minne av honom är från 1959, då min far reparerade taket på vår ladugård. Per var då endast 13--14 år gammal, men redan en yrkesman. "En spik i regel och en i luften" -- och så fortsatte han tills arbetet var färdigt.
När vi båda blev vuxna, blev det politik på vår fritid. Även där gjorde Per en god insats och arbetade inom socialnämnden. Han var en kommuninvånarkämpe och hade poster som krävde många svåra beslut. Vi kunde, oavsett vilken politisk åsikt vi hade, resonera oss fram till det bästa så att vi blev eniga.
Per kunde inte bara snickra och reparera hus, utan såg också till de människor som hade det svårt. Hans stora insats och starka förtroende gjorde att många kom igen efter långt missbruk.
Per arbetade inom Ödeshögs kamratstöd och var en god kamrat. Han ägnade även mycket tid åt folket i Litauen och reparerade där bland annat ett barnhem.
Per gjorde mycket i det tysta. Han ville inte att det skulle höras eller ses utåt vad han uträttade. Generositeten kom från ett gott och gränslöst hjärta.
Jag och mina kamrater kommer alltid att minnas Per som en god och ärlig kamrat som man alltid kunde lita på. Nu går våra tankar till Marianne och hunden Loppan. Ljust är minnet.
I dagarna har ännu en av mina gamla scoutkamrater i Linköpings S:t Lars gått ur tiden.
Medan Arne Israelsson ännu var kvar i sin födelsestad, gick han i scoutkretsar under namnet "Isen". Själv lärde jag känna honom som en verklig talangscout, rikt begåvad med goda idéer och tänkvärda uppslag. Därför förvånade det varken mig eller många andra av hans kamrater, att han snart skulle göra en fin insats inom turistnäringen. Det dröjde inte länge förrän han lät tala om sig som en mycket talangfull turistledare i Ronneby. Det var också där som jag mötte "Isen" för sista gången, lika glad och pigg som då vi var tillsammans i Linköping. Den forne östgöten hade blivit en i Blekinge välkänd person. Där stortrivdes han och där ville han stanna kvar till livets slut.
Frid över vännen Arnes ljusa minne.