Åter har en god vän i samma fina årgång som undertecknad gått bort. Gunnar och jag blev bekanta genom att sonen Sten i yngre år spelade fotboll i Wolfram där Gunnar ställde upp i olika sammanhang. Då bodde han, åren 1973 till 1996, i en villa på Egnahemsgatan i Linköping. Han var född i Lotorp, vid sin bortgång bodde han på Folkungagatan. I bostadsföreningen där var han en drivande kraft och något av en hustomte. Gunnar Karlsson arbetade fram till pensioneringen1989 hos dåvarande yrkesinspektionen, nuvarande Arbetsmiljöverket. Där var hans uppgift att göra inspektionsbesök på olika arbetsplatser, då i första hand inom verkstadsindustrin och den grafiska branschen. Vidare fick han göra utredningar av olika arbetsplatsskador. Gunnar drabbades av sjukdom åren före sin bortgång och var tidvis inlagd på sjukhus. Han avled dock i sitt hem. Gunnar Karlsson, som blev 80 år, sörjes närmast av hustrun Liv. De hann fira guldbröllop, det var även 55 år sedan de träffades första gången. Vidare sörjes han av sonen Sten, bosatt i Västervik, och dottern Inger, bosatt i Stockholm samt deras familjer.
Gunnar var en utåtriktad person som hade lätt att komma i kontakt med folk. Han lämnar verkligen ett ljust minne efter sig.