q "Gunnar i verkstan" är borta. Jag stod på övervåningen med utsikt över trädgård och åkermark när dödsbudet nådde oss. Inget fjolårslöv på gräsmattorna rörde sig, ingen gren i fruktträden lät sig påverkas av för tillfället obefintliga vårvindar och det översvämmade gärdets vattenyta lät sig inte krusas. Känslan infann sig att vinden för ett ögonblick höll andan inför en naturvän, en biodlare, en experimenterande och sanningssökande ympare och fruktodlare samt en f d jägare.
Jag lärde känna Gunnar 1977, han var då 62 år. Han fick förmånen att leva ett långt och innehållsrikt liv och kom att fortsätta som reparatör och sakkunnig i tekniska frågor i ytterligare ett kvartssekel.
Lusten till förbättringar av tekniska lösningar drev honom många gånger till egna imponerande och sinnrika konstruktioner. Hans arbete präglades av en gedigen funktionalism i förening med en ödmjukhet inför uppgiftens utförande. I hans undermedvetna rörde sig säkert alltid en rikedom av avancerade möjligheter.
Jag minns att Gunnar någon gång efter sin 85-årsdag sade: "Numera släcker och stänger jag verkstaden klockan 16.00 på fredagar." Detta var indirekt ett uttryck för hans höga arbetsmoral och hans intresse.
För Gunnar var inget för dåligt, allt kunde lagas eller återvinnas till något annat. Långt efter att reservdelslager och skrotgårdar var tömda på delar kunde Gunnar genom förmåga och kompetens fortsätta att hålla liv i kundernas äldre fordon och maskiner. Otaliga är de timmar jag själv fått nöjet att få både lärdom och hjälp av Gunnar.
Så länge åkerjord odlas i centrala och norra Östergötland kommer Gunnars insatser att ihågkommas. Genom sina täckdikningsmaskiner löste han många odlares problem. Den ena av maskinerna var en egen konstruktion och den fungerade allra bäst!
Gunnar hade ett mycket gott minne och kunde tillrättalägga mycket i den traditionella folkliga berättartraditionen i och runt Tjällmo. Han talade aldrig illa om sina medmänniskor, han påtalade människors positiva sidor.
Vid sidan av sin tekniska begåvning var han sedan barndomen en riktig odalman och tog del i landsbygdens liv. Ofta var han kritisk till den utveckling och utarmning som landsbygden genomgått.
Den fina humoristiska inställning som präglade Gunnar, gjorde att det alltid var ett sant nöje att ta kontakt och diskutera med honom. Han var alltid väl uppdaterad, såväl i närområdet som i världshändelser. Nu är den möjligheten för alltid borta, men minnet lever!
Som goda och nära grannar sörjer vi Gunnar och deltar innerligt i familjens stora sorg och saknad.
CHRISTIAN GULLBY med familj