Som en liten ängel kom hon alltid. Glad och god. Stort hjärta. En utsträckt hand. En kram och ord som värmde.
Sen hon kom till Borensberg såg vi varandra mest varje dag. Gunvor gjorde dagliga promenader. Kunde inte Maj-Lis följa med gick hon sin vandring själv. Vandringsstaven användes aldrig. Vi hade mycket roligt när den gjordes. Vi skrev våra namn, hennes vänner från IOGT-NTO. Gunvor blev överväldigad när hon fick den.
Tiden går, olika saker händer. Vi pratades vid ett par dagar före alla hjärtans dag. Vi skulle komma upp och fika. Först gick vi till Anna-Lisa, sen skulle vi till Gunvor. Det blev inget. Gunvor valde att vandra vidare, flyga ut på sin himmelsfärd.
Vi tänker. Vi saknar vår vän som fick sluta alldeles för tidigt. Våra tankar går även till de kära och nära.
Vi vill tacka Gunvor för alla fina minnen och allt hon lärt oss.