q Docent Gurli Fyhr, född Schönberg, Täby, har efter en tids sjukdom avlidit 65 år gammal. Hennes närmaste är maken Per- Erik och barnen Mattias och Magdalena.
Gurli, som var född i Rickul i Estlands svenskbygder, kom tillsammans med sin familj till Sverige under andra världskriget. Hon läste psykologi vid Stockholms universitet och efter examen anställdes hon 1971 vid landstingets omsorgsstyrelse i Linköping.
Gurli kom snabbt in i frågeställningarna om vård och omsorg om utvecklingsstörda barn och deras anhöriga. Hennes engagemang i dessa ofta ömtåliga frågeställningar ledde bland annat till att hon blev initiativtagare att i juni 1975 starta ett korttidshem med hemlik miljö för utvecklingsstörda barn i Östergötland, det första i sitt slag i Sverige.
Parallellt med arbetet på omsorgsstyrelsen startade Gurli sin bana som föreläsare och forskare inom området omsorgsverksamhet. Hon utbildade sig till psykoterapeut vid S:t Lukasstiftelsens utbildningsinstitut. Hennes examensuppsats "Den förbjudna sorgen", väckte stor uppskattning. Detta ledde till att hon blev en eftersökt föreläsare över hela landet för framför allt vårdpersonal och föräldrar om det trauma, som det innebär att få ett utvecklingsstört barn.
1987 flyttade Gurli med sin familj till Täby där hon fortsatte sitt arbete med omsorgsverksamhet och undervisning, samtidigt som hon bedrev psykoterapiverksamhet, handledning och forskning. Hon föreläste både i Sverige och Norge och var även verksam i Hoppets Stjärnas utbildning av vårdpersonal i Lettland och Vitryssland.
Gurli hade Psykologförbundets specialistkompetens inom fem områden. 1995 disputerade hon vid Stockholms universitet med avhandlingen "Vårdinstitutioner söker handledning".
Gurlis erfarenheter av arbetet med människor som lidit förluster av olika slag samt hennes stora empati för det mänskliga resulterade 1999 i boken "Hur man möter människor i sorg". Boken har rönt stor uppskattning. Den 1 september 2004 gick Gurli i pension från sin tjänst som docent vid Karolinska institutet.
Gurli fick möjlighet att återfå en del av familjegården sedan den ryska ockupationen av Estland hade upphört. Där skapade hon och Per-Erik tillsammans med barnen ett estlandssvenskt hem och familjen kom ofta att vistas där. Gurli deltog i utvecklingen av det moderna Estland.
Förutom stor kompetens inom sitt gebit gav Gurli alltid mycket av sig själv till vännerna. För oss som kände Gurli både som yrkeskvinna och som kamrat är tomrummet stort.