q Gustaf Lindqvist har avlidit i en ålder av 86 år, verksam in i det sista. Redan på 1940-talet blev han Askebybo, då han gifte sig med Aina som var lärare i skolan. Själv fick han tjänst vid kommunala flickskolan i Linköping.
Tidigt engagerade han sig i politiken och i frågor som rörde samhället runt omkring honom. Otaliga timmar ägnade han åt affären i Askeby. Den var en av länets få handelsföreningar och han var dess ordförande från 1960-talet och tills föreningen upplöstes 1992.
Inom politiken representerade han centerpartiet där han hade en rad tunga uppdrag, först inom Åkerbo och sedan inom Linköpings kommun. Såväl där som inom kyrkopolitiken mötte han både medhåll och motstånd när han med friskt mod gav sig in i debatterna. Han var en stark ledare och ibland kunde nog kaptenen inom honom skymta fram, men även hans kritiker brukade till sist ge sitt erkännande när de såg resultatet.
Ett tydligt bevis på just resultat är hur prästgården omvandlades till församlingsgård. Det är till största delen hans förtjänst att det blev så bra. Gustaf var inte bara administrativ ledare för arbetet utan deltog även rent praktiskt i ombyggnaden. Det han påbörjade slutförde han som regel inom de förutgivna ramarna och till det förväntade.
I oktober 1998 var han initiativtagare till den klostervecka som anordnades. Det förekom en rad aktiviteter i samband med cistercienseordens 900-årsfirande för att påminna om att Askeby kloster under 350 år var ett andligt centrum. Som kyrkorådets ordförande såg han till att veckan dokumenterades i en bok som gavs ut av Askeby församling tillsammans med hembygdsföreningen.
Samverkan mellan kyrkan och ideella föreningar på orten var en given sak för Gustaf. Allt sedan döttrarna verkade som scoutledare inom SMU var han angelägen om att stödja missionsförsamlingens ungdomsarbete. Att kyrkan skulle samarbeta med hembygdsföreningen ansåg han lika självklart. Tidigt tog det sig uttryck i att den årliga hembygdsdagen vid Tallbacken på försommaren inleddes med friluftsgudstjänst. När sedan någon orkester stämde upp de välkända sommarpsalmerna verkade han att trivas med tillvaron.
q Gustaf hade lyckan att få vara aktiv in i det sista. Ett par dagar före sin bortgång deltog han i en grupp som diskuterade nya värmesystem till sina hus. Den som ville ha det mest avancerade systemet var Gustaf. Han planerade för framtiden och var inte rädd för nya idéer utan såg det som en utmaning, vilket säger något om hans sätt att vara. Gustaf föll emellertid bokstavligen på sin post då han helt oväntat avled före ett sammanträde, som han skulle leda, inom kyrkan.
Trots sitt starka engagemang för vad som hände i bygden där han var bosatt höll han hela tiden kontakt med sin småländska hembygd. Snart får han anträda den sista resan dit. Vi önskar honom en fridfull vila och bevarar i tacksamhet hans minne.