q Det är med bestörtning vi konstaterar att vår vän Gustav Lundquist inte längre finns ibland oss. Vår vänskap knöts i början på 60-talet då vi bodde grannar på somrarna vid Dalsjön. Vi ser tillbaka på många festliga tillfällen såsom livet bara kan gestalta sig med verkliga vänner. Särskilt minns vi tillfällen då vi sjöng. Gustav var omusikalisk, men kunde deklamera Evert Taubes verk med stor inlevelse. Han kunde varenda visa utantill och det var en fröjd att höra honom.
Som nära vänner hade vi också djupa diskussioner om livet i största allmänhet. Gustav hade noggrant läst Bibeln och diskussionerna var djupa och intressanta. Av Gustav kunde man lära mycket hur en sann och äkta människa borde vara. Det fanns ingen falskhet där. Blev man vän med Gustav blev man det för livet. Trognare vän får man leta efter.
Vi saknar Gustav. Våra tankar går till Lilly, hans kära hustru och följeslagare i livet.