Bondsonen Lennart Andersson blev aldrig riktigt intresserad av åkrarna, inte heller hästarna, grisarna och de andra djuren på gården i Klockrike. Däremot fascinerades han av traktorer, harvar och skördetröskor.
-- Jag tyckte om att skruva på grejer, hjälpa till att byta schaktblad och sådant. Det var roligare än att gå till kossorna tidigt på morgonen.
Ett av Lennarts sju yngre syskon tog senare över gården medan han själv satsade på bilmekanikeryrket.
Efter treårig utbildning på Anders Ljungstedts gymnasium handplockades han och började på Fiats verkstad, nära Bantorget, ett par dagar efter examensdagen.
-- Första bilen jag tog mig an var en Volvo Amazon. Stötfångaren hade fått sig en buckla som skulle riktas till. Jag stod där lite tafatt och nervös. Men det var inte många skruvar att ta bort. Två äldre mekaniker fick ta hand om bucklan.
Sedan dess har Lennart Andersson lagat tusentals bilar. Fiatverkstaden flyttades till en källare bredvid sporthallen innan de nuvarande Biva-lokalerna inrymdes i slutet av 60-talet, där han snart blev arbetsledare.
-- Roligast är utmaningen att hitta felen och möta tacksamma kunder när de hämtar sina lagade bilar.
Lennart har på nära håll fått följa utvecklingen inom bilindustrin. Datorteknikens intåg för 10--15 år sedan har inneburit stor förändring.
-- Kanske var det roligare förr när man fick skruva mer på bilarna. Numera trycker man mest på knappar till datorer som söker upp felen.
Modern teknik har både fört med sig gott och ont. Lennarts personliga styrka att vara lugn och uthållig har genom åren alltid varit en tillgång när svårbegripliga motorproblem kommit i hans väg. När nya mekaniker stöter på problem som inte datorerna kan hitta ger de upp för lätt, tycker han. Men datatekniken har också hjälpt Lennart att klara sig från mekande på fritiden.
-- Man får många förfrågningar från släkt och vänner om hjälp med bilen. Numera går det inte att göra mycket hemma i garaget eftersom det krävs datorhjälpmedel som bara finns på jobbet.
Dessutom har han blivit bättre på att säga nej. Numera är det bara hans tre barn som brukar få ett handtag då och då.
Och i morgon är det sista dagen han tar hand om bilarna i verkstaden.
-- Vet inte riktigt hur det känns att sluta jobbet. Första månaden lär nog upplevas som semester, sedan får man se.
Några utpräglade fritidsintressen har han inte och det finns inga bilar i garaget att skruva på. Men han planerar att renovera lite i villan i Ljungsbro, sköta en del marktjänstgöring och trädgårdsarbete.
Dessutom har arbetskompisarna givit honom en avskedspresent som kan sysselsätta honom några dagar.
-- Jag fick en aluminiumfälg fylld med godis och en whiskeyflaska. Men de har svetsat på ett lock som jag inte riktigt vet hur jag ska öppna.