Det var en sen novemberkväll. Nästa morgon skulle han göra en tjänsteresa för Saabs räkning. Batteriet i bilen han skulle köra behövde laddas och han gick därför till en bensinstation för att få hjälp.
Det var mycket snö utomhus och det var svårt att se där inne i den mörka lokalen. Per Hellman tog några kliv in med batteriet i famnen. Efter några steg föll han handlöst ner i en smörjgrop.
Han skadade sig allvarligt i huvudet. Själv minns han inte så mycket av vad som hände sedan. Det gick nästan två veckor innan han kom till sans igen. Då fick han veta att han kommit in till sjukhuset i Linköping och opererats av neurokirurg-en Sven Järpe, som ganska nyligen flyttat till Linköping från Lund.
Häromdagen såg Per Hellman i Corren att Sven Järpe, som på senare år bodde i Halland, hade avlidit.
-- Jag blev så tagen, säger Per Hellman. Den mannen räddade mitt liv.
Per skrev nästan genast till Correns familjesida några mycket personliga rader till minne av Sven Järpe.
Det var en man som givetvis har betytt mycket för Per.
-- "Märkvärdigt att du klarade livet", sa man till mig när jag kom tillbaka till sjukhuset på återbesök. Jag hade ju förlorat mycket blod och hjärnan var skadad.
Men mannen som ägde bensinstationen hade hört dunsen och genast ringt efter ambulans. Det var en anledning till att Per snabbt fick vård. Den andra var läkaren Sven Järpe och hans team, som opererade Per Hellman.
-- Han flyttade ju så småningom från stan, men jag skrev flera gånger och tackade honom för att det gick så bra.
För bra gick det trots allt.
Men innan han kunde se det på det viset hade han fått acceptera att hörseln försvunnit på ett öra, att balanssinnet blivit försämrat och att han fick opereras på nytt och få en bit av huvudsvålen ersatt med plast.
-- Första tiden efter olyckan var jobbig. Jag förmådde inget. Jag kunde inte associera problem, inte hålla ihop saker. Jag kunde därför inte ha kvar mitt gamla jobb.
Per Hellman bytte arbetsuppgifter så småningom när han väl började jobba efter en lång konvalescens.
Där kunde historien nästan ha slutat, det vill säga Per hade jobbat på och för övrigt levt sitt vanliga liv.
Men olyckan förändrade mycket. Han fick inte bara bestående fysiska besvär och blev ofta mycket trött. Han fick också ångest.
-- Jag var skräckslagen över att inte kunna ha kvar mitt jobb. Jag hade ju familj och barn att försörja.
Allt det här påverkade förstås alla i hans närmaste omgivning.
Så berättar Per om en annan händelse som kom att betyda mycket. Om en fantastisk söndag när något hände när han var på väg till en brevlåda för att posta ett brev.
-- Jag hade ett bibelord i huvudet, "Gör dig inga bekymmer ..." Något hände. Någon tog hela mig i sin famn. Alla bekymmer föll på en sekund.
Per Hellman blev intresserad av religion och när religionsvetenskapliga institutionen på den tiden bestämde sig för att ge kurser i Linköping började han där och läste in en teologie kandidatexamen.
Olyckan hade förändrat många saker. Det blev också så att han och hans hustru gick skilda vägar
Per berättar om hur han med åren fick ett nytt stort intresse: vandringar. Han har gått tvåtusen mil i organiserade vand-ringar runt om i Europa och en väldig massa mil på "vanligt" sätt.
Det började med att ett gäng från Saab skulle visa upp sig i Holland vid olika evenemang, när Saab försökte sälja Viggen. För Pers del blev det en flera dagar lång vandring som massor av människor årligen deltar i.
I sommar har han vandrat igen, i Holland förstås, och i närheten av Berlin, Dresden, vid Bodensee och i Schwarzwald. Och numera har en alldeles speciell vandringskompis. Hon heter Karin.