Hanna Blomgren
Via konståkning, streetfunk, hip hop och break har Hanna Blomgren efter många års uppehåll kommit tillbaka till baletten och går nu danslinjen på Anders Ljungstedts gymnasium.
-- Jag började först på samhällsvetenskapliga programmet på Katedral och gick hela ettan där, men jag tyckte de använde ett alldeles för gammalt lärosätt. Det var för likt högstadiet och det hade jag fått nog av.
När hon fick chansen att göra intagningsprovet till danslinjen på Ljungstedtska tog hon den, och det gick över förväntan.
-- Provet var jättekul och jag kände direkt att jag ville tillbaka och dansa mer, trots träningsvärken. Det är min grej att dansa och jag bestämde mig för att satsa på det.
Hanna kom in med god marginal och började gymnasiet på nytt. Hon har läst om alla kurser och hennes betyg har dessutom blivit betydligt bättre. Klassen har en mycket god gemenskap och brukar hitta på saker tillsammans även utanför skolan.
-- Det kan vara middagar, bio och fester. Att man trivs bra med klasskamraterna gör skolan extra rolig.
Danserna som de lär sig är jazz, fridans och balett. Det sistnämnda är svårast och det kräver att man är otroligt tålmodig, menar Hanna. I trikåer och balettskor nöts övningarna in, timme efter timme och ibland känns det tungt.
-- När man äntligen klarar något bra blir man jätteglad.
Roligast är jazz och fridans, inte att förväxla med fri dans. Fridans är en lite modernare variant av balett och allt är väl koreograferat utan någon improvisation.
Pardans är inget för dig?
-- Jodå, fast det är inget jag kan. Jag skulle vilja dansa swing, salsa och tango.
Hanna har alltid haft konstnärliga hobbyer och när det inte har varit dans har det ofta varit musik. Hon tycker om att sjunga, men det är strikt förbjudet när man dansar i skolan.
-- Man får absolut inte mima när det är uppvisning, så det måste man träna bort.
Förutom skolan dansar Hanna två gånger i veckan på fritiden. Mycket annat än det hinner hon inte med. Tidigare jobbade hon för ett telemarketingföretag, men det tog för mycket tid. Några gånger har hon dock hunnit med att hjälpa sin farbror Lars Blomgren, som är filmproducent, genom att läsa och kommentera olika ungdomsfilmsmanus.
-- Jag läste till exempel Hip hip horas manus. Min uppgift var att hitta småfel och påtala om någon karaktär inte var trovärdig. Manusförfattarna tyckte jag skrev bra saker.
I morgon fyller Hanna 18 år och det har sina fördelar. Körkort ser Hanna fram emot och tillsammans med två andra tjejer i klassen planerar hon att åka på en liten bilsemester i sommar, kanske till Västervik.
-- Jag hoppas att jag har hunnit ta körkort till dess, de andra verkar nämligen inte ha lika bråttom med det.
Det ansvar som hon tror kommer med att bli myndig skulle hon däremot gärna slippa. Att kunna vara barnslig och omogen ibland tycker hon är viktigt.
-- Mitt motto är "lev som om du skulle dö i morgon, lär som om du skulle leva för evigt". Det försöker jag tänka på.