Före detta, kårchefen för Frivilliga flygkåren, Hans Andersson, har avlidit 69 år gammal. Han efterlämnar frun Gun samt barn och barnbarn.
Hans (Hasse) Andersson kom att bli en av förgrunds-personerna inom svenskt flyg. Att han valde flygets bana var något av en slump. Hasses bästa kamrater i ungdomen sökte till flygvapnet och lockade med sig honom. Efter gallringen av pilotaspiranter var det bara Hasse som blev antagen. 1954 började han sin utbildning på Ljungbyhed och avlade fältflygarexamen 1955.
J 29, Flygande Tunnan, blev det flygplan som Hasse flög under sin aktiva tid på F13 fram till 1961. Hasse flög Tunnan ett stort antal timmar. Tunnan var ett av västvärldens bästa jaktflygplan, men även ett flygplan som under en tid blev många unga piloters öde då kunskapen om flygegenskaperna inte var tillräckligt klarlagda. Tur och skicklighet gjorde att inte fler piloter omkom.
Efter tiden på F 13 utbildade sig Hasse till flyglärare på Ljungbyhed. Han började 1963 som flyglärare och flygchef i Linköpings flygklubb och Östgöta flyg och byggde där upp en verksamhet som är ett föredöme. Åren 1965--1974 var Hasse chef och ansvarig för utformningen av utbildningen av civila piloter i Kungliga Svenska Aeroklubben, KSAK, och Luftfartsverkets regi. 1968 blev Hasse på halvtid chefsinstruktör på KSAK och 1976 blev han motorflygchef.
Hasse har utbildat större delen av de flyglärare som i dag är aktiva och som fått sin utbildning fram till mitten av 1980-talet. Han har därigenom direkt och indirekt kunnat forma en hel generation flygare i att alltid sätta flygsäkerheten främst. Som en skicklig lärare och pedagog skapade han en enhetlig plattform för flygutbildningen som står sig än i dag.
Frivilliga Flygkåren bildades 1961 som ett stöd för samhället med inriktning mot civilt försvar. I kåren flyger privatpiloter som använder flygklubbarnas flygplan. FFK har till uppgift att stödja samhället vid svåra påfrestningar och även att stödja det militära försvaret med flyginsatser. Hasse blev dess chef 1979 och var det fram till sin pensione-ring. Under hans ledning utvecklades FFK till en stor och mycket professionell organisation som i dag flyger sammanlagt cirka 8 000 flygtimmar om året i samhällets tjänst. Hasses ledstjärna var flygsäkerhet som uppnås genom omfattande utbildning, regelbunden träning och piloternas riskmedvetenhet. Denna policy har medfört att FFK genom åren drabbats av få haverier.
Linjeinspektion av kraftledningar gjordes förr genom att flyga cirka fem meter över ledningen med tvåsitsiga flygplan av typen Piper Cub. Hasse utvecklade den verksamheten och flög under ett stort antal somrar kraftledningsinspektion i Norrland parallellt med KSAK- och FFK-tjänsten.
Linjeinspektionen ställde stora krav på flygskicklighet. Arbetet gav också en stor frihet, landning på mycket små fält, övernattning på ibland primitiva sätt, ett ständigt transporterande av flygbränsle till de avlägsna fälten som gjordes av Hasses fru Gun på svårnavigerade skogsbilvägar. En tid som de båda brukade tala om med nostalgi.
För sina gärningar för svenskt flyg tilldelades Hasse KSAK:s guldmedalj och FFK:s förtjänstmedalj i guld.
Inom flygarkretsar är saknaden efter Hasse stor. Han var en social och vänfast person. En person som utstrålade trygghet och omtanke. Vi hade gärna sett honom som mentor och stödjare i vår verksamhet en lång tid framöver, men en svår sjukdom besegrade till slut Hasse. Han kommer dock att alltid finnas kvar hos oss i våra tankar som den skicklige flygaren, inspiratören, flygläraren och ledaren av Frivilliga Flygkåren. Hasses motto, flygsäkerheten främst, är vår ledstjärna.