Kan jag tvivla på hans godhet när jag här hans ledning ser?"
Harry litade på orden i den psalmen och levde därefter. 1950--95 var han Bultsbols missionsförsamlings ordförande. Han verkade under många år som ledare i söndagsskola, UV-scout och andra ungdomsgrupper. Med sitt dragspel gladde han många, och otaliga är de samlingar där han ackompanjerat till sången.
Både gammal och ung kände trygghet tillsammans med honom. Han hade omsorg om alla och hade en speciell förmåga att se människors olika behov, inte minst de som hade ett trasigt liv.
Harry var en vis man. Många frågade honom till råds och lyssnade till hans ord. I vår församling var han en herde som vi kände stort förtroende för. Många är de böner han bett för sin bygd och för oss som bor här. Han var inte sen med att hjälpa till med praktiska göromål i och kring missionshuset i Bults-bol, vare sig det gällde snöröjning eller snickeri, och mycket har gjorts i det tysta som vi märkt först när det blivit gjort.
Harry hade sin bestämda sittplats i missionshuset, det är tomt när han inte finns där. Den sista tiden blev Harry allt tröttare, därför unnar vi hon-om skön vila i en bättre värld, även om vi saknar honom oerhört mycket.
Våra tankar går också till hans närmaste familj, som genom att de skött mycket av "marktjänsten" där hemma, gjort det möjligt för Harry att göra så mycket för andra.