Har den äran
Ridtjej som 4-åring, ridlärare som 12-åring, landslagsryttare som 17-åring, egen företagare som 19-åring.
Madelen Johanson, i dag 24 år, förverkligar drömmar och idéer och vilar inte på några lagrar. Hon vilar inte alls.
-- Jag jobbar som regel från åtta på morgonen till nio på kvällen och älskar det här livet, säger hon.
En före detta avelsgård för grisar i Gammalkil är tillhållet för Ödegårdens islandshästanläggning, som Madelen delar med mamma Anita, och Maddes islandshästar, som är hennes företag.
Det står givetvis på fyra ben: träning, lektioner, kurser och hingststation. I hagarna betar elva egna hästar och några inhysningar.
-- Vi har letat i flera år efter ett lämpligt ställe att etablera oss på, och så fanns det i grannskapet.
Förra våren tog de över gården. Den är på 30 hektar och innehåller diverse byggnader, som håller på anpassas till den omfattande verksamhet Madde planerar. Ridhuset, i direkt anslutning till stallet, består ännu så länge av fyra pinnar, en i varje hörn.
-- Vi räknar med att ha det uppfört till den 1 november, framhåller Madelen, ständigt lika entusiastisk och optimistisk.
Kreativiteten och produktiviteten tycks inte ha några begränsningar på Unnerstads ödegård, där uppkomna problem botas med olika hästkurer. Mamma Anita och hennes Johan är också egenföretagare på var sitt håll, och Madelens sambo Magnus Johansson rycker in där det behövs.
-- Jag har hjälpt till här hela sommaren men återvänder nu till jobbet som bilmekaniker på en ny arbets-plats i Linköping, berättar han.
När Madde gick ettårig ridinstruktörsutbildning på Strömsholm fick Magnus hålla ställningarna på hemmaplan. Paret bor inte på gården utan i en liten lägenhet vid kyrkan i Gammalkil en bit därifrån.
-- Vi kanske kommer att uppföra något till oss, när övriga byggnader blivit klara. Det är viktigare med stallet, ridhuset och magasinet med lektions- och övernattningsutrymmen för kursdeltagare.
32 hästboxar i tre avdelningar ska det bli. Arbetsplanerna är klara, tidsplanerna något oklara. Men Madde låter sig inte hejdas i sin framfart. Det har hon aldrig gjort.
-- Jag har varit anställd i en hästbutik i två perioder men kände mig för instängd.
Hagarna är mer anpassade till hennes temperament och rörelsemönster. Det påminner inte så lite om egenskaper hos islandshästarna, som kommer rusande för att få sin dagliga dos av träning och ömhetsbetygelser. De är påtagligt trogna, trygga och tillmötesgående och lika blonda som sin ägare.
-- Vi tycker så mycket om varandra, det kanske märks?
Madelen började rida nästan innan hon lärt sig gå och kom i kontakt med islandshästarna i tioårsåldern. Ett par år senare höll hon sina första lektioner.
-- Det har alltid varit naturligt för mig att lära och lära ut.
Madde tog SM-guld 1996 och 1998 och var med i landslaget. Hon kvalificerade sig inte till VM i Norr-köping nyligen men tänker vara med nästa gång i Holland 2007.
-- Det är min absoluta målsättning. Tävlingsdelen tar mycket tid och kostar mycket pengar, men det är också ett sätt att marknadsföra sig.
I sommar har hon haft hand om ett tiotal hästar per månad, i huvudsak för inridning. Taxan ligger på 4 500 kronor.
-- Årsomsättningen? Jag vet inte, mamma sköter pengarna.
Och sambo Magnus servar på sitt sätt. Han och Madde var lek- kamrater en kort tid i femårsåldern och har hittat tillbaka till varandra.
-- Men det tog ett tag att fatta vad vi kände.
Nu delar de bland annat intressen, lägenhet och snart ridhus. Antalet projekt kommer att öka, liksom arbetstimmar och hästkrafter. Det är ett säkert stalltips.